Kalle och chokladfabriken

KALLE OCH CHOCKLADFABRIKEN (CHARLIE AND THE CHOCOLATE FACTORY) (2005)

POÄNG: Roald Dahls roman i händerna på Tim Burton och Johnny Depp gestaltar megamodulschokladtillverkaren Willy Wonka som bjuder in fem ungar för en rundtur, med en egen hemlighet i bakfickan.

JA?: Tim Burton gjorde oss alla förvirrade med ”Apornas planet” och tog tillbaka hedern med ”Big Fish”. Ändå var hans heder lite darrig men ingen behöver oroa sig längre. Det här är en spektakulär pastellfilm, underbart anarkistisk och lika poänglös som godiset anklagas för att vara i filmen. Uppfriskande och helt oförglömligt.

BÄST: Hela den post-Burtonistiska sfären som sedan ”Big Fish” går att kännas av som TUNG till skillnad från de flesta av hans tidiga filmer.

SÄMST: Möjligen fastnade jag inte riktigt för den Billy Elliot-aktiga ungen i huvudrollen men antagligen gjorde jag nog det ändå.

CITATET: ”There’s plenty of money out there. They print more of it every day. But that ticket? There are only five of them in the world, and that’s all there’s ever going to be. Only a dummy would give this up for something as common as money. Are you a dummy?”

BAROMPHSH: ”Everything in this room is eatable. Even I’m eatable. But that is called cannibalism, my dear children, and is in fact frowned upon in most societies.”

GALLERIET: Depps Wonka är antagligen den mest obeskrivligt bisarra karaktär som porträtterats sedan…….. tjaa, Edward Scissorhands. Nuff said.

KONSTNÄRERNA: Tim Burtons post-Big Fish-stämning är ju som sagt alltid värt en biobiljett, här slår scenografin förstås i höjden. Danny Elfmans musik går som vanligt förstås hand i hand med Burton, för att inte tala om Johnny Depp. Intet att klaga på här.

OK?: Vanligtvis kliver man ur en biosalong med ett par oerhört viktiga (tycker man) anmärkningar, vanligtvis ser man en mer eller mindre bristfällig film. Det är väldigt sällan man är hands-down överförtjust och tillfredsställd som biobesökare men med denna klassiska och anarkistiskt sensationella spränga-pasteller-i-luften-filmen finns inte mycket att klaga på. Möjligen att man blir lite för sugen på godis.


Fyra stolta oompa-loompas.

POPCORNSKRAP: Okej, jag är ingen Harry Potter-frälst människa, men den oerhört fettiga trailern till Den Flammande Bägaren kan ingen med ett välfungerande hjärta undgå att bli tagen av. Difficult times lay ahead…

ge mig en till ron-min

*

26/9 2005

Annonser