59. kollage

solen slår in som en brand på tapeten
och dagen gryr och ur den reser även vi oss
såna som vi
vi är de vi är och vi HAR inget hem, vi HAR inga andra, vi ÄR våra ensamma hjärtan i ett vakuum, hjärtan av glas, så lätta att se igenom, så genomskådade vi är av oss själva, så osynliga av alla andra, det är som det är älskling, lilla vän, om du visste hur jag vill rädda såna som dig och mig från alla fällor jag misstänker finns där ute som du inte alltid vet
vi HAR inget hem, vi HAR inga andra, vi ÄR våra ensamma hjärtan, men det måste finnas en sanning där ute som vi måste jaga, kärleken är ett underskattat och underberäknat ord, för there is a light that never goes out, det ÄR så, det är den enda sanningen förutom den sanning att vi inte vet något om någonting och att vad det nu är som finns så är det något annat, illusivt, i skuggorna, bakom kulissen, sidenridån där vi ibland kan se en slimmad silhuett skymma
vi HAR inget hem, vi HAR inga andra, vi ÄR våra ensamma hjärtan och vi har grävt upp stora gropar i våra själar genom att bara använda våra inre ögon, de enda vi kan använda för oss själva, utan att någon annan ser tillbaka, priset av en människas insikt är en känsla av övergivenhet, det är en sanning också, vi är alla flickan med tändsticksasken och de andra, de där inne, innanför kylan, i de varma pubarna de kommer bara se våra kroppar och handlingar och de kommer inte se med våra ögon sig själva med ett purpurljus i kanterna, aldrig sanningen man kan skåda från håll. från håll. älskling, lilla vän, de har aldrig sett sig själva i en spegel gjord av krossat glas, det var inte så svårt för dom att hitta till den där vägen hem, dom såg den inte ens, det var ett rullband i ett köpcentra, det var deras födsel och död och dörrarna fanns inte ens för dom, än mindre fönstrena
vi HAR inget hem, vi HAR inga andra, vi ÄR våra ensamma hjärtan, och du är som jag som jag är som du som vi är vi med en skara ensamma tillsammans som bär våra ärr som medaljer i främmande städer, det är ok, dom ser oss inte så vi kan vara lugna, här från botten kan vi studera i fred, inte sant? men älskling, lilla vän, du gör mig distraherad, du har något som blixtrar till ibland, när regnet faller utanför eller när jag slås av insikten att en sekund är en sekund över hela den här jorden och att vi delar den med alla alla alla människor överallt, och det är gott att leva, trots allt, tro mig tro mig tro mig när jag säger att vi går mot bättre tider, ah, älskling det har tiderna själva bestämt, det är berg- och dalvanor, glöm inte det, det är lika sant som vad det än är dina ögon säger till dig när du ser dig själv i spegeln varje morgon, det är bränslet som får jorden att snurra runtruntruntruntrunt, runt utan att bli yr eller åksjuk, moder jord är klockren, en lykta i universums globala, rungande tysta mörker men du är hennes skapelse
älskling, lilla vän, ah, säg mig säg mig säg mig, hur ska vi klara det här livet? vi måste slå oss samman, vi måste gå ihop, vi måste dra revolvrarna ur våra egna hölster och hålla den här staden gisslan innan vi fortsätter mot solnedgången, vi måste göra något innan vi gör vårt sorti, innan vi lämnar den här marken måste vi ha gett den några ärr eller, för all del, planterat några blommor
om det är något jag vill
så är det att plantera några blommor här med dig
låta solen lägga sig över dem och låta någon se dom sen och tänka att de vackraste sakerna har vi redan vid våra fötter
aah, älskling, lilla vän, vi HAR inget hem, vi HAR inga andra, vi ÄR våra ensamma hjärtan, men det vackraste sakerna ligger vid våra fötter
de står mitt framför våra ögon
och på samma sätt som vi gråter om nätterna, kommer vi inte undan dom, dom snärjer in oss
förr eller senare, det kommer, lugnet, lyckan
älskling, lilla vän, vi HAR inget hem, vi HAR inga andra, vi ÄR våra ensamma hjärtan, men lyckan kommer, den är redan på väg med stormsteg ingen kunnat förutspå. jag vill se dig gro, jag vill göra dig lycklig, älskling jag ska visa dig hur vacker du är, vem det är vi ser i dig för du är värd allt gott du kan få, hur gärna du än vill veta hur oändligt omöjlig tanken är
du står framför mina ögon, tanken är tydligare än något
kosmos, kärleken, du med dina våta ögon, vi med våra bultande hjärtan ja det finns ett samband, det är så självklart, men målet hägrar och gåtan är sanningen, gåtan kräver ingen sanning, gåtan är sanningen, mystiken är en förförare och det enda jag vill göra är att dansa hela natten ut, dansa med dig som en annan existens i en annan värld, kyssa ditt huvud i alla människors ångor, herregud, älskling, lilla vän, vi HAR inget hem, vi HAR inga andra, vi ÄR våra ensamma hjärtan
men älskling, lilla vän
jag har sett dig le

jag har sett dig le 

*

7/6 -04

Exil på Kungsvägen (januari-maj 2004)
Samlad värk, 2004