Anteckningar I

 

Skrivningsschemat: 1-6, 7-11, ej 12. 13

Rolltagande. Se tillbaka, utifrån någon annans horiosnt
Förutsättning för samspel. Ett eget perspektiv är alltid helt omöjligt.
Vi förstår andra genom oss själva
”Jaha du tänkte så”
Går att utnyttja om man är skicklig rolltagare

Vilka? Dom närmaste. Vänner och arbetskamrater.
Dom signifikanta andra.
Den generaliserade andre.
Andra i samma situation
Grupper krackelerar när rolltagandet går dåligt.
(Olika sätt att
säga samma sak)

Ström av handlingar, mellan moment och stunder, ett hack
när nya beslut måste tas

*

Mål, avsikt i situationen
Perspektiv på situationen
Livslopp, förändring, upplevelser, etc
1. Ständig omtolkning av vår egen livshistoria
2. Ström av handlingar.
3. Var/hur vi börjar våra liv; stor betydelse för hur man blir

Framtiden: Vad vi gör nu formar föreställningar vi har om framtiden

Den sociala individen skapar samhället
som samhället berättas, omformas och utvecklas
Det bestäms inte av individen
utan av individer
som interagerar

Individ – samhälle
Från delarna till helheten
Helhet – delarna
Met. kollism

*

Egen idé: Ju fler specifika handlingar som läggs på en handlingsström, desto snäraver sluter sig NUET omkring oss
– En situation blir obekant, icke-generell
– Vi har inget att jämföra med
– Ett freestyle-läge kan slå in, lite eller fullt ut, som skapar ett slags kaos

*

Självet som reflexivt projekt
individualisering (Focault)
jfr makt över förhållanden/vice-verca
plastisk sexualitet

*

– Varför? För att jag hatar henne. Hon är så jävla vidrig. Han vet ingenting om sorg eller smärta. Han behöver något sånt. I och för sig skulle det inte förvåna mig om han inte brydde sig alls
– Skylla på datorspel
– Ett å andra sidan: Fängelse än sen hade det varit USA hade det varit dödsstraff. Vet du att det är en av mina största drömmar. Att få säga sista ordet till dom anhöriga

1. Det är möjligt. Vadå tror du det inte går eller? Skulle det vara omöjligt eller?

*

HOWL

I. Jag har fått nog
II. En medborgare med alla förutsättningar

Sista. Ljudet av marscherande
springer mot city ängsligt
för att ta reda på
vad det är för otäcka ljud
som plötsligt börjar höras

+
Människor vid dörren ringer på varje dag. Är aldrig ifred (världen där ute)
SÄPO. Städdag. Nerladdning. Alla tänkbara brott – SKULDEN.

*

– Situationsdefinition
figuration
– sociala processer
– relation mellan etablerade och outsiders

Konstproducenternas ställning i samhället
hantverkskonst – konstverkskonst

Man bör skriva:
En roman om Bellman

*

Civilisationsprocess:
Ökad självkontroll, ökad självbehärskning, sänkt skamtröskell, etikettregler…

Trött föreläsning. Mozart. Moe who? Tänkte gå i pausen, stannade bara kvar på grund av C och pga någon form av pliktkänsla kanske. Som en tråkig film. Krävs väl fler argument för ett redigt walk-out. Man måste alltid utmana sig själv, se till att man kör i terräng, inte bara gör det som är bekvämt. Trögheten är viktig. Slappna av i lättja ibland. Men aldrig låta det bli en vana. Då dör man ut, ruttnar, på det sätt jag märkte att jag gjorde för några dagar sedan

Läslista: The Age of Innocence

*

Emotioner

Förberedelser

Kickboxerman pp-döden

Förberedelser, Närvaro, Engagemang
Forskarroll: Påverkas, påverkbar (GLAZPINE)
en slags improvisering, ständigt nya krav på reflektioner, etiska överväganden

Mr. Crazy Buddhist Speaks Out Again!

*

Långt hår, såg krusat ut
Svart kappa
Blek
Den ömma, moderliga rösten
Hm.

*

Hur har du känt att andra människor bemött dig?
I offentligheten?
Vänner och familj?
Bekanta?
Har du hört ifrån andra som känner annorlunda?
Likadant?

”vanliga” problem

Vad tycker du om att göra?

*

Jag tycker om barn så länge dom växer upp också

Jag är ensam eftersom min kärlek är för stor

Solitary Man
Solitär

*

När jag kom tillbaka till Sverige var allt åt helvete. Det kändes [på en sekund]. Allt skulle bara bli värre också, det kunde jag också känna. Stockholms C/landet/kändes som blabla, luften folket etc.

Men inte för mig. Jag hade det värsta bakom mig, och det kunde egentligen bara gå uppåt från den här punkten. Synd bara att det skulle göra det i ett land som bara skulle falla rakt neråt, från [Thompsons våg]

*

Saknar henne alltid som i en liten kniv
Glömde väska + bok, såg det som ett tecken
x
Man som sprang
hann inte

X=Arbetarmännen, grävskopan
10.00

En fånig känsla: Dom jobbar för pengar. Ergo. Arbetspolitik angår dom. Omständigheterna kring detta jobbande, deras värld.
Jobbandet i sig, för samhällets skull, för att någon av alla ”oss” måste köra grävskopan…. märker att jag säger ”grävskopan”

Som om vi alla bara kommit hit allesammans, tillsammans, och slagit oss ner här allihop och bestämt oss för att hålla allt det här vid liv med gemensam aktivitet på olika håll / Så är det inte förstås, men man kunde tro det när man såg dom där arbetarna.

*

10. X?

Beslutade mig för att skriva den här boken

Resumé(n)
2008: Tillbaka. ”Minns inte” (förmodligen W) etc. Åkte till Lund i vädret. Har kaoset. Paniken, den smälte, blivit en uppsväld ledsamhet. Tio dagar på tåget, lägenheterna, sen T; brief, weird, kaffe, LM, dygnsrytm, förlorad helt
A + S
2008-09: Ingrid (konflikten) ”Vi är ett par” etc. Plus fler hemligheter (vilka?) att vi skulle kyssas innan hon gick på tåget. Att det kändes så.
E dog. Men det kan jag inte skriva om här.

1. Solsting (Jenny Bomb)
2. Resumé (se föregående sida)
3. Ingrid
4. Isabella Nero
5. Shadowfox
6. Valentina I (II, III, etc)
7. Thompson
8 och vidare. Research. Sommaren 2010?
9. Inga kvinns. Torka. Känslan av att inte ”orka”. Malmöbunkern. Drygt drickande, etc.

*

I. Vi sprang

II. Vi älskade varandra. Var vi kära? Det vet jag inte. Jag vet att vi blev det, senare, jag vet en period då vi garanterat var det. Men från början? Det är mer oklart. Det känns på något sätt inte så viktigt eftersom vi som sagt älskade varandra. Vad det betyder mer exakt är lite svårt att förklara. Det är abstrakt. Man kan säga att vi älskade varandra redan när vi var barn, redan innan dom här koncepten var klara. Vi var helt enkelt alltid där, vi stod inför varandra redan från början. Alina sa att hon visste att det skulle bli jag. Hon sa det sakligt. Varför? undrade jag. Jag vet inte, sa hon.

III. Det var slut [typ]. Allt var över.

IV. Det var kallt.

V. Det var varmt. Jag kunde inte riktigt andas. Hela sommaren hade jag känt så, känt högtrycket pressa över mig, tungt mot bröstet, en flottig hinna över huden. Svett som ständigt sprack upp. Jag hade aldrig tyckt om sommaren – bortsett från när jag var barn – Men det här var ovanligt outhärdligt. Kanske var det allt annat också. Allt annat som egentligen inte var så mycket. Och det kanske var det också. Den här sommaren var det alldeles för enkelt att falla in i ett läge då jag inte tänkte på någonting. Jag satt och glodde in i en fläkt på arbetsrummet. Jag tänkte på Jenny Bomb. Det gjorde jag. Men det var inte heller så svårt, och det var för den delen inte en avancerad syssla. Man kan inte säga att hon inte betydde någonting alls. Men det var inte komplicerat. /Jag kallade henne Jenny Bomb av fåniga anledningar / Vi skulle ses i helgen fastän hon hade pojkvän

Fläkten rörde sig från vänster till höger och tillbaka, ett dovt surrande. Jag hade dekorerat om det här arbetsrummet den sommaren. Jag hade hängt upp diverse bilder [MJ WK 1986 etc] och refuseringsbrevet från W&W som jag tyckte mycket om. Det hängde som ett slags diplom. Jag hade skrivit en klyschig och tämligen ointressant novellsamling, var ungefär innebörden. Jag tyckte ändå om det brevet. Jag visste inte riktigt varför. Jag hade hängt upp det där som en påminnelse. Det kände jag verkligen. En påminnelse, om vad? Det visste jag inte heller. Om att jag fanns, kanske. Det var såna saker jag lätt glömde när det var såhär varmt. En bit choklad hade smält inuti godispappret. Fläkten rörde sig från vänster till höger, fram och tillbaka, det dova susandet.

*

”Ni är rätt lika på sätt och vis” sa hon. ”Sådär ovanliga och spännande”
Jag blev mycket illa berörd av liknelsen. Förmodligen för att det hon sa var mer eller mindre sant. Jag tänkte att det inte alls var sant, att det bara var ett missförstånd

”Du måste gå etc etc. Han sa att han skulle döda dig om han fick tag på dig”

”Alltså” sa hon. ”Han menade det, liksom… döda-döda”

*

KLYSCHLISTAN: En politiker, förslagsvis en president, som går genom hurrande folkmassor i slowmotion, ligger väldigt illa till

*

Modernism sa pang
typ… 1920-tal?

det psykologiska
vem är jag?
vad är identitet?

Förändring
PRASS!

*

Ginsenberg!
Hugo Bål!

*

Dikter. Septemberlyran. Alla ba
”Wooot”?!

*

Väckarklockan ringer

Hör du?

[Vaknar du inte?]

[Nej du har din mobil förstås]

[inget konstigt med det]

[allt går bra]

Woeeeep
Woeeeep
Woeeeep
Woeeeep
Woeeeep
Snooze

Tystnaden
lägger sig
som ett
tungt fint
täcke
som damm
som sedan lägger sig

Trycket stiger,
ge mig en nål

Any…. questions?

– Yeah. HOW DO I GET OUT OF THIS CHICKEN SHIT OUTFIT?

*

Camus – Främlingen sedd som filosofisk existentiell. But Iz It?!
(tradition)
(+ romantradition)
Camus: No way!

Filosofi en ex.fil.trad
Det mänskliga varat, människan som meningssökande varelse
Föregångare: Dojjan, Kafka
Frankrike: Les pre-existentieanåntingnånting
Céline, Sartre

Död på krita
Liv på kredit
Mellanting, debet
Kaching kaching kaching
för mycket kaffe
Det neutralt objektiva form… språkets prosa. Den nya franska romanen

Carver gillat inte Grillet

Frågan är: Ja?

Många författare ville vara filosofer och vice verca
jfr 80-tal då det var läkare, typ Freud

MEMO: Drömtydningar, köpa ett nytt ex?
Övriga utgåvorna. Hm? Väjgelus. Kolla upp

*

Jag var en olycklig kombination. Tillräckligt intelligent för att inte välja självklara vägar som [arbetsförmedlingen] men inte tillräckligt kall och målmedveten för att söka pengar och framgång på några andra sätt heller. Dessutom var jag plågsamt orädd för allt; [all typ av social misär, döden etc] såg jag inte alls som något problem. Jag var, för att göra det ännu svårare (eller lättare) långt ifrån den första i historien. Vi var många i historien och minst lika många skulle komma i framtiden. Jag visste att jag bara var en i raden och det kunde göra mig nedstämd. Det var en vacker tanke, en lätt hisnande känsla, att verkligen förstå att man hade saker gemensamt med Rimbaud, Balzac, Bob Dylan, Henry Miller, etc infinitum. Att det inte var ynglingsfantasier, man visste det bara. Och nog var det så…..

*

Jag läste helt
fel böcker.
Alla böcker är först döda
innan man hittar den
som är nyckeln
dörren, vägen in
Det finns alltid en
bok bland alla
döda som låser upp
några andra, som
i sin tur låser upp
ett par till
Hemingway låste upp
Dojjan som i sin tur
kanske låste upp Hesse
Hemingway på engelska
låste upp Henry Miller
som låste upp Ekelöf
en gång för alla

Därefter började
väldigt många
böcker bli
tillgängliga, upplåsta

*

… Men när man nu blev lite äldre hade man anlänt på andra sidan bilderna av verkligheten, och var nu mitt i själva verkligheten och det var omöjligt att inte se dessa gamla mytologiska hjältar i verklighetens ljus. Ja, nog var jag en sådan som dom var. Som Almqvist, dog utfattig landsförvirrad och sjuk. Rimbaud också, bitter och likgiltig inför sin framgång. Balzac [?] Ekelöf, Södergran, Boye… Kerouac söp ihjäl sig, Hemingway sköt sig, chockbehandlad, Dostojevskij… Jag förstod, kunde nu se, att det verkligen var i detta sällskap jag befann mig i. Jag hade, med andra ord, ingenting att se fram emot. Jag var en olycklig kombination egenskaper, och ingen framgång skulle ändra på min omöjliga sits, mitt oundvikliga öde……

*

jfr Camus & Kubrick, anteckningar
Leerstelle
(Hon sa att jag)
blivit så hård. När vi [var] var du en
”mjuk, romantisk, blyg etc”

Nytt stycke:
(Allt i ovanstående stycke är ren och skär lögn. Men jag önskade att hon sagt det. Åh, vad jag önskar det. Jag hoppas än idag, och tror kanske också, att det var precis så hon kände).

Möjlig slutkläm efter ”man skulle tro det”…

Nytt stycke, en mening:

Jag kände mig, i samma stund, otroligt ensam.

*

Men [there’s a positive side to that]

Jag ser en annan verklighet [därför att] jag är en kreativ människa. Jag tror allt mer att det bara finns två typer av människor. Den kreativa och den [blott?] levande. Den levande lever och så är det med det. Den kreativa lever inuti sig själv, rör inte på sig men ser alla som lever omkring sig och för ner dom i sitt eget liv eller, ja, rättare sagt sin kreativitet, den värld en kreativitet innebär.

Jag hade sökt mig alltför ofta till de levande. De hade fått mig att känna, och tro, att jag tillhörde dom. Bland dom kreativa fann jag å andra sidan ingen friktion, inga paradoxer. Det var människor som var som jag och jag kände snart utrymmet krympa, syret drunknade i våra kroppar och jag kände mig snart kvävd.

*

Parnass, Ekelöf, REK, ang. problemet;
En tydlig formulering av problemet ger själva svaret på problemet

Paradoxer, språkets dimensioner, moderna mystiker

SYNKRETESISM

SYNKRETISM

(diverse)

(olika)

på en och samma gång

Gustaf Hellström
1742, Holme

*

Att bli älskad och sedd av en av dom levande var alltid en explosion, en överväldigande upplevelse, och när känslorna svalnade var smärtan vansinnig. Jag hade nu lärt mig att inte sträcka ut min hand mot allt som glimmar så vackert. Målen hägrar. Hos dom levande fanns lycka större än något jag visste och det var livsfarligt. Det fanns en Memphisto i varje kärlek som kom ifrån det ljuset. Jag visste att jag aldrig skulle kunna födas på nytt och bli till bland dom levande. Nu försökte jag alltid ha det i åtanke. Gled insikten undan var jag ett lätt byte, aningslöst betande på ett brett naket fält.

*

ORGELPUNKT

Kärnan (tonen)

FORMULERING

EUREKA!

 

Annonser