Medan såret läker (Dikter om kött)

Du var ett barn

du var
ett barn

jag sa
hallå
lilla barn

värmen, den här
vilsenheten
gör det ont
om jag trycker här

nej

trycker du
så hårt du orkar?

nej

gör det
nej

jo
ja

aj

nej

okej

vad var det som lät?

*

*

*

KÖTT

Munsaft i käften på apan signalerar: hunger
spott på trottoaren; evolution

KÖTT!

Kött på gatorna
Kött på stränderna

en kropp, en vandrande hög
kött

safter i kött och
kött mellan lakanen,
kött i märg och ben
kött längsmed jorden

Tänder
hugger kött
i torr sol

dess bultande hjärta
döende oskuld, dess
döende

Kött
vid vatten
Där vågorna sätter gränsen

*

*

*

Hunger (mer kött)

Medan det skymmer
känner jag mig hungra
En halvdan smärta
sågar i maggropen
små riv
och stigen tillbaka går till urminnes tider
där en man lagt sig för att dö
under himlar jag tänker mig
så mycket vildare
som färgens styrka innan den nötts

Denna värld, och denna värld
icke samma väg
och ändå denna stig
som ej går att vandra
men som man kan se
se och känna i sitt inres kött
såsom nät i hjärnans celler
såsom dunkel visdom kring
den tråd, röd av blod och liv och död i ny kristall
som leder mig så långt bort
och rakt tillbaka hit

Vad är gryning
annat än skuggornas sång?

Varje ritad linje
består

*

*

*

Jag ville längta till en plats där längtan är en doft ur ett skal

där ord blott faller som skuggor

*

*

*

Hjärnbalk

Jag har förmågan
att genomföra en protest

Således – och i vilken explosion som helst
inleder jag en vandring
går inåt mot mig själv – utan kirurgi
når slutsatser lösning förutan
hittar ljuset – utan öppna ögon

Resonerandet dödar
dödar varje idé
ty ursprunget slungar sitt ris genom evigheten
och piskar ryggen på de tidsbundna

Kort sagt, det finns stunder, plötsliga stunder
oinbjudna uppehåll i tillvaron och
revor
i tiden – såsom det verkar
Då tystnaden kväver sig själv
och
Moder Natur suktar efter att bli fylld

skriket bultar bakom de spända käkarnas lås
oavsett om jag
hindrar mig lilla själv
Brinner elektroniken – slår ut sig själv i väldiga, tomma läten
Går porslinet i golvet – våldtar tyst luft med skärvor och splitter i dess kött, våldet körd djupt ner i roten
Krossas varje fönsterruta, med handen som vill greppa apans lian
och slunga sig vidare till det nästa
Och aldrig jag når fram

*

Maj 2007