Jag var förälskad i henne

Jag var förälskad i henne. Vi var åtta stycken och jag var förälskad i Henne. Hon vaknade varje morgon och tog på sig sina solglasögon. Jag vaknade alltid när Hon gjorde det och varje gång låg jag vaken och hörde hur hon gick förbi min madrass, ut genom dörren och nerför trappan. Sen såg jag hur hon gick med sin raka rygg rakt över trädgården in till boden där vi hade vårt badrum.
Hon var alltid blöt när vi åt frukost runt träbordet på gården. Jag ville alltid sitta mitt emot henne. Hon i brunt och grönt gjorde alltid maten och ville alltid servera frukosten. Hon som aldrig log ville alltid göra kaffet, för hon ville alltid vara säker på att det blev som hon ville ha det.
Det fanns en tupp på någon avlägsen gård som alltid gol två timmar för sent och när den tuppen gol vaknade alltid Han med bar överkropp och hoppade ner för trappen till bordet. Varje morgon jag såg honom kände jag mig tyngd. Han med bar överkropp hälsade alltid på Henne först.
Ungefär samtidigt som Han med bar överkropp kom till bordet kom Hon som alltid ler ut genom skogen från sin morgonrunda och fyllde på sin vattenflaska ur kranen brevid boden. Sist av alla, när första kaffekannan nästan var slut, kom Han med glasögonen och han såg alltid yrvaken ut.

Vid frukosten ville Han med bar överkropp göra något av dagen. Han pratade mest och hans frågor var alltid de första ord som sades på morgonen. Han med bar överkropp åt alltid tre ägg och två av fiskarmannens torskar. Hon brukade alltid svara honom först och kom med flest förslag. Sen sa Hon som alltid ler att hon var sugen på att något särskilt och så brukade det bli något åt det hållet. Hon i brunt och grönt var oftast intresserad av allt, Hon som aldrig log läste alltid en bok och Han med glasögonen sa inget för han verkade inte helt kontaktbar.
Alla hjälptes åt att duka av bordet. Hon i brunt och grönt brukade diska, ibland Hon som alltid ler om hon inte sjöng i duschen istället. Han med bar överkropp diskade alltid sin egen tallrik. Jag och Hon blev ofta ensamma med det sista på bordet. Jag försökte alltid säga något. Ibland frågade Hon hur det var med mig och när jag svarade sa hon aldrig något, annat än något instämmande ljud eller en nickning. Det var alltid min bästa chans att kunna prata med henne, innan förmiddagen.

På förmiddagen brukade Han med bar överkropp ta sin springtur. Hon som alltid ler solade med hörlurar. Hon som aldrig log satt uppe på rummet och skrev på sin dator och Hon i brunt och grönt gick iväg på en promenad. Han med glasögonen gick alltid och lade sig igen. Hon låg alltid och vilade i skuggan och jag vågade aldrig störa. På förmiddagen visste jag inte vad jag skulle göra.
Den här dagen gick vi till stranden efter lunch. Solen stod rakt upp på himlen och det fanns inga moln. När vi satte oss steg sanden upp över våra kroppar. Hon som alltid ler och Hon i grönt och brunt solade. Hon som aldrig log läste fortfarande, men låg i solen med svarta badkläder. Han med glasögonen hade sin dator med sig och försökte se skärmen i solen. När någon av flickorna gick ner till vattnet gled hans ögon upp från skärmen och han följde dom med blicken. Han var alltid mycket svettig. Hon hade med sig en kamera och fotade koncentrerat sanden och vattnet.
Jag tyckte inte om stranden, det var alltid för varmt. Jag kunde inte koncentrera mig på vad jag tänkte på och hade svårt att andas. Jag blev lätt yr när det var för varmt. Han med bar överkropp låg alltid med armbågen i sanden och log bakom sina solglasögon, gjorda i svart stål. Han pratade med Henne och medan hon fotade svarade hon inte så noga. Hon i brunt och grönt började prata med Hon som alltid ler, de låg brevid varandra på rygg i solen. Hon som alltid ler pratade om solen och huden, och om hur kroppen påverkas av sol och värme. Hon i brunt och grönt pratade om hösten. Han med glasögonen reagerade när dom började prata, han satt och såg på dom. Han med bar överkropp sa att man väl inte kan prata om hösten när sommaren är som vackrast. Hon som aldrig log sa för sig själv att det kunde man väl visst. Han med bar överkropp sa något skeptiskt och fortsatte prata med Henne. Han frågade saker och kom med utmaningar. Hon fotade inte längre så när han frågade saker utan att sluta le skrattade hon alltid efter ett tag. Han med bar överkropp ville bada. Hon som alltid ler sa att hon ville sola i längre tid, men det var inte henne som Han med bar överkropp frågade. Jag ville säga något för att hålla kvar Henne men hon tittade på Han med bar överkropp. När hon vände bort blicken och såg ut på havet istället sa jag att vattnet säkert var kallt. Han med glasögonen sa att det var orimligt och Han med bar överkropp såg oförstående ut, leendet stannade upp. Hon verkade inte ha hört mig utan gjorde en axelryckning och en nickning till Han med bar överkropp och så reste dom på sig och gick ut mot vattnet. Medan dom gick slog han till henne lite på höften. Hon slog tillbaka. Så slogs dom mer. Sen sprang dom ner i vattnet tillsammans. Vattnet glittrade och jag var tvungen att kisa för att se deras konturer. De lekte med varandra och runtomkring dom flög ljusa vattenkaskader.

Jag gick därifrån sen. Jag brukade oftast försvinna från de andra efter ett tag. Medan jag gick från stranden började jag tänka. Längs den långa sandvägen fanns stäppmarker och längre bort skog. Efter en kilometer kom stugorna, så det var alltid en kilometer att gå till stranden och när jag gick där ensam hade jag svårt att inte börja tänka på saker. Jag tänkte att jag hela mitt liv varit ganska ledsen, och så undrade jag varför. Jag tänkte på Henne och Han med bar överkropp och blev mycket ledsen och rädd. Det kändes på samma sätt som när jag fått höra om hemska tragedier. Glädjedöd och maktlöshet. Jag kände solen svida i nacken. Stegen blev tyngre i sanden. Jag tog av mig min tröja och lade den runt nacken. Kroppen blev mycket het mycket fort. Med solen i ryggen kändes det som att det inte fanns något avstånd mellan solen och mig.

Det prasslade i skogen en bit bort och ut kom en hund. Den sprang fram till mig. Den stannade och vi tittade på varandra. Sen sprang den ut över fälten och in i skogen på andra sidan, långt bort.

Jag kom ihåg hur vi kommit hit. Hon i grönt och brunt hade någon som kunde låna ut stugan och hon bjöd oss, planerade dagarna så att alla skulle hinna. Hon som aldrig log jobbade när det först var tänkt, så det blev uppskjutet. Han med bar överkropp hade hyrt en bil och Han med glasögonen hade letat fram dom billigaste biljetterna. Han med bar överkropp hade varit noga med att alla skulle bidra med samma pengar, och han blev missnöjd när Han med glasögonen hade missförstått någonting och inte hade nog med pengar. Hon i brunt och grönt hade gett honom det han saknade och så var det ingen som pratade mer om det.

Jag tänkte på Henne. När jag första gången träffade henne, och andra gången, och så tredje, och sen fjärde gången när hon sa något till mig för första gången. Jag blev förälskad, det förstod jag ganska snart. Jag kunde aldrig sova och jag tänkte alltid på Henne, vid de mest oväntade tillfällena och när jag inte tänkte på något särskilt. Jag tänkte aldrig på henne när jag läste tidningen eller såg på Nyheterna, men annars var det nästan alltid. Jag började umgås med mina bekanta och jag började försöka göra dom till vänner. Jag studerade hur de umgicks och lärde mig prata ungefär om rätt saker och snart hade jag mina vänner. Jag gick alltid ut med dom när dom skulle ut, för jag ville täcka alla möjligheter att träffa Henne. Ibland var hon där och det hände att vi pratade men jag visste aldrig vad jag skulle säga. Det var inte som att prata med dom andra, jag hade lärt mig vad de ville höra. Jag ville prata med Henne, men det var som att jag inte hade någonting att säga henne. Jag brukade betrakta henne på avstånd, hur hon pratade med människor och skrattade, eller tänkte på något annat, eller bara var inne i något samtal. Jag hörde aldrig var hon sa, för hon var oftast med andra människor. Om nätterna när jag kom hem brukade jag spela romantiska ballader av det slag jag lyssnade på när jag var tonåring. Jag låg vaken i sängen och allt jag kände var att jag ville vara med just henne och prata med just henne. Jag brukade undra vad hon gjorde om dagarna, vilka var hennes rutiner. Jag undrade vad hon tyckte om saker och hur hon såg ut naken. Jag somnade när skivorna spelat klart och det var tyst nog för att kunna sova. Så var det när man var förälskad.
Jag tänkte på det när jag gick på sanden. Så tänkte jag på Han med bar överkropp och blev arg. Mitt huvud var svettigt från pannan upp till hårbottnen. Jag drog handen genom håret men handen var också varm. Jag tänkte på hur saker var förut. Så började jag tänka på Hon i brunt och grönt, men så tänkte jag på något annat istället.

Medan solen gick ner så grillade vi. Han med bar överkropp skötte grillen lite motvilligt. Hon som alltid ler sa att hon kunde göra det istället, eftersom hon var född på landet och verkligen visste hur man gjorde det. Han med bar överkropp ville absolut sköta grillen. Han med glasögonen satt framför sin tomma tallrik och skakade med benet och sa att han blev nervös av att vara så hungrig. Hon som aldrig log rökte en vit, smal cigarett och tittade inte på Han med glasögonen. Hon i brunt och grönt höll på att rulla en egen cigarett. När maten började bli klar satte sig Han med bar överkropp ivrigt på bordet. Jag satt mitt emot Henne. Vi började äta och Han med bar överkropp drog upp en back ur en tunna vatten. I backen fanns flaskor med öl som var ljus och flaskorna lyste när man höll upp dom mot solen. Men solen gick snart ner.

Samtalet kring bordet blev mer högljutt och det blev svårare att se varandras ansikten. Han med bar överkropp och Han med glasögonen började med jämna mellanrum skratta tillsammans åt skämt de nästan sa samtidigt. Hon som alltid ler fick skrattanfall. Hon som aldrig log pratade med Hon i brunt och grönt och ibland skrattade dom också, åt något annat.
Jag gick iväg på en promenad, för att få vara ifred. Jag gick ut på fält och genom skogen och sen ut på stigarna som gick längs stranden. Jag gick i två timmar. Allting var mycket tyst, bara djuren lät i skogen med sina regelbundna ljud. Havet kom in på stranden i vågor. På himlen var det en liten fullmåne. Långt borta i horisonten fanns ett ljust dis från en avlägsen stad.

När jag kom tillbaka ekade huset av högljudd musik och röster som inte kunde överrösta den. De var fler än förut. Jag undrade varifrån de andra kommit. Bastudörren var öppen och ljuset sken där inne. Jag tittade in men det fanns inga människor där. På golvet i bastuhallen låg en massa kläder. Jag släckte lampan och gick ut.
Jag rundade huset för att gå vidare, jag ville gå tills solen gick upp igen. Hon stod längs med huset och såg mig. Jag hoppade till när jag såg henne, och så stannade jag och stod mycket stilla. Jag sa till Henne att hon skrämde mig och jag tänkte att det var det första jag någonsin sagt till henne. Hon bad om ursäkt och jag sa nej, inte alls. Hon frågade om jag ville gå på en promenad. Ja, sa jag och så sa jag att jag visste vart vi kunde gå.

Medan vi gick pratade vi med varandra. Hon sa saker och jag svarade och sa något mer och jag behövde inte tänka. Det kändes naturligt. Vi gick ungefär samma väg som jag hade gått. Hon berättade om sig själv och sitt liv och vad hon gjort fram tills nu. Efter ett tag berättade hon om sina problem. Jag lyssnade och sa saker jag tyckte verkade uppmuntrande. Hon höll om mig sen. Jag sa saker om mig själv som inte direkt var falska, men det kändes som att jag sa det för att göra henne glad och för att göra mig mer intressant. Jag vet inte varför jag pratade som jag gjorde, men det föll sig naturligt.
När vi kom till stranden blev vi stående länge. Vi gick ner till vattnet och började kyssas. Det var sand överallt. Medan vi tog av varandra kläderna började vågorna komma in starkare. Så låg vi med varandra medan solen gick upp. Efteråt satt jag medan hon låg i min famn. Dagsljuset var blekt. Jag frågade vad hon tyckte om mig, hon sa att hon velat prata med mig men inte vågat närma sig. Hon hade tyckt att jag verkade intressant. Hon sa att det var svårt att närma sig människor när man var intresserad eftersom det tog så lång tid att fråga rätt saker och starta samtal. Jag frågade om Han med bar överkropp och hon sa att han inte var hennes typ, men att hon kanske var lite intresserad innan hon lärde känna honom. Hon frågade om Hon i brunt och grönt och jag sa att vi egentligen inte kände varandra så bra. Jag visste inte varför jag ljög.
Vi var tysta en stund. Vågorna var stilla. Det var svalt, solen hade inte hunnit värma upp allt. Ut ur skogen på vår vänstra sida kom hunden jag såg tidigare. Hunden stannade vid oss och hon hälsade på den. Den tittade på mig som förut och sen sprang den iväg. Jag fick vrida på huvudet när jag följde den med blicken. Hunden sprang upp från stranden och ut på fältet, och så tillbaka in i skogen långt borta på andra sidan.

Nästa morgon vaknade jag när hon gjorde det och jag låg vaken medan hon gick förbi min madrass, ut genom dörren och ner till trappan. Jag somnade om en stund och vaknade, tog på mig mina kläder och gick ut. Det var sol och mycket varmt. Där nere på gården dukade Hon i grönt och brunt bordet. Inne i rummet vaknade Hon som aldrig log och satte upp håret. Jag gick ned och hjälpte till med bordet. Jag frågade Hon i brunt och grönt om hon hade några solglasögon att låna ut. Hon hade ett par hon inte använde eftersom hon tyckte dom var fula. Dom fungerade för mig. Lagom till att vi dukat kom Hon ut ur boden med handduk virad över kropp och hår. Hon log mot mig när hon fick syn på mig. Jag log tillbaka och Hon i grönt och brunt kom ut med maten. Vi gav varandra blickar som förklarade att vi fick vara lite diskreta. Jag log mot henne. Jag var inte förälskad i henne längre.

*

Juli 2008

Annonser