Spindelsaga

En dag när jag stod i duschen såg jag en spindel. Den kom ner från taket i en tråd och stannade framför mina ögon. Jag stelnade till och blev tvungen att betrakta den. Det var stor för att vara en vanlig husspindel, stor nog att man kunde se den ludna kroppen och benens krökningar i detalj. Den rörde sig som en hand som öppnade och stängde sig själv. Jag tog duschslangen och vände den rakt mot spindeln och den flög iväg in i väggen, där den sprattlade under vattnet. Jag drog undan vattnet och som i en lian gled spindeln tillbaka och förblev hängandes där den var. Det var mycket märkligt och kändes obehagligt. Jag tog ett steg ut ur duschkabinen och vände huvudet upp mot taket.  Jag såg att takets alla hörn var täckta av spindelns väv. Väggen framför mig var inringad av tjocka lager i alla hörn och kanter. I mitten hängde spindeln, liten och svart från sin tråd. Jag fick en konstig känsla av att det inte var någon vanlig ohyra. Spindeln gled lite längre ner och så åkte den upp igen. Den väntade på att jag skulle gå. Jag visste inte vad jag skulle göra riktigt, så jag drog på mig en handduk och lämnade badrummet för den dagen.

Dagen efter vaknade jag lite för sent. Jag bor ute på landet och brukar vara uppe med tuppen, men det var ingen tupp som lät denna morgon. Jag gick ned till köket och fann att allt var oerhört tyst. Visserligen brukar ingenting särskilt låta här, men ändå tyckte jag denna morgon att det var något visst med tystnaden. Det visade sig att klockan i köket hade stannat. Visarnas tickanden saknades och nu fanns bara ett tyst hus och emellanåt hördes vinden utanför fönstret. Jag skulle gå och borsta tänderna när jag märkte att det vällde ut ånga ifrån badrummet. Ett tjockt lager böljande ånga gled ut från dörren där den stod på glänt och jag förstod att hela rummet måste vara fylld av denna ånga. Jag blev stående vid badrummet men vände om till köket, jag ville inte tänka på det där just då. Istället gjorde jag frukosten, läste min tidning och såg emellanåt ut genom fönstret, ut över åkrarna och molnen som gled förbi på himmelen, bilar långt där borta på landsvägarna. När jag var klar med det så hade ångan upphört, så jag tittade in i badrummet. Därinne var det tomt och inte ett spår av rök eller ånga. Hela duschkabinen var fylld av spindelväv. Jag stängde dörren ungefär som man gör när man inte vill störa, och så försökte jag inte tänka mer på vad som pågick i mitt badrum.

Så hade det gått en vecka och jag tänkte att det inte riktigt gick att komma ifrån mitt lilla badrumsproblem längre. Jag var tvungen att duscha och vara hälsosam. Det hade väl gått an nu när jag var ensam, men jag hade ju ett ärende som började närma sig. Jag var tvungen att åka in till staden och var ju tvungen att vara hel och ren bland folk. Jag insåg att jag antingen fick låta bli med mitt ärende, eller försöka göra något åt badrummet. Det var förstås inte så trevligt att ta itu med spindeln, men till slut förstod jag att jag väl inte hade något annat val.

Det var en solig morgon och våren var på väg. Jag hämtade min morgontidning och fåglar sjöng i buskarna. Jag gjorde min frukost och läste tidningen och såg ut genom fönstret. Solen föll på åkern. Visst skulle jag ta itu med badrummet, tänkte jag, lika mycket som jag skulle ta itu med klockan som inte gick längre. Det skulle jag, men jag blev kvar vid mitt bord ovanligt länge. Jag rörde mig inte där jag satt på min stol. På bordet hade jag en hel kanna kaffe. Jag brukade aldrig göra så mycket men nu drack jag långsamt kopp efter kopp, så att jag inte ens märkte att kaffet blev mindre för varje gång jag drack. Framför mig läste jag tidningen och när jag kommit till slutet började jag om, och när jag kommit till slutet började jag om igen. Femte gången jag började om läste jag noggrant alla annonser. Sven letade efter Monika, som hade jobbat på dåvarande Handelsbanken på Stockholms central. Han träffat henne någon gång på 60-talet och haft en oförglömlig kväll. De hade sett My Fair Lady med Ulla Sallert och Jarl Kulle. Hon skulle höra av sig om hon var fri. Någon sökte Robert, som bor i Täby och som flyttat till Huddinge. Ring till din kompis i Solna, var meddelandet. M från Värmland på NM i lördags, C intr. av närmare kontakt. Finns det en levnadsglad, varm, kurvig, blond eller rödhårig kvinna, över 45 år, som är flyttbar? undrar en fördomsfri, attraktiv, ekonomiskt oberoende man med hus på landet och i stan. Äkta nordisk påskkärring med katt och kvast, får jag träffa och äta marsipangodis med dig innan du åker till Blåkulla? Var finns du, mitt hjärtas dam? Jag vill gärna träffa någon som är seriös, omtänksam, liksinnad. Min härkomst är Afrika. Chandler söker Monica. Är du ensam i din segelbåt? Jag är öppen för långfärdssegling. Jag, man, 40-talist, smal, medellängd, ärlig, rörlig och nyfiken. Äldre man söker okonventionell, djärv, uppkäftig liten häxa. Kvinnlig advokat sökes. Är en 63-årig gotlänning som söker en tjej för gemenskap. Är en intelligent, milt vansinnig, obotlig optimist, humanist, empatiker, hednisk jorddyrkare, bygger ekohus, önskar mentalt motstånd, arbets- och kärleksgemenskap med odlande feminin feminist. Kvinna söker kvinna som söker kärleken, den som gör dig fri, stark och lustfylld. Jag saknar kompisar att gå ut och dansa med. Jag är runt 50 år, gillar fart, fläkt och nöjen. Hör av dig om du känner igen dig. Vill du ha ett litet barn med mig? Glad man i finfin form. Jag söker efter dig, den fina och lite förvirrade poptjejen som jag sett på Hemköp i Mölndal. Ska vi ses och vispa grädden ihop? Ungdomlig kvinna i 75-årsåldern med hyfsat utseende, söker kultiverad, utåtriktad, välsituerad, intelligent man, gärna något år yngre än jag. Jag är en 47-årig man som önskar träffa en kvinna att bilda familj och skaffa barn och allt med. 51-årig man, byggnadsarbetare, bor i hus i Uppsalatrakten, gillar det mesta. Jag söker min alldeles egna man, dansant, muskulös, charmig, go och seriös. Trött på singellivet, en lagom sportig och trevlig kille sökes att umgås med i ur och skur. Finns det någon i hela världen som vill ut och resa med mig? Jag har det långtråkigt. Det är klart att vi måste matcha varandra. Teater och dans, kanske? Jag är 73/180/67. Snäll, trevlig, rar, omtänksam och kärleksfull kille, är ordentlig och vill ha ordning runt om kring mig. Söker en asiatisk tjej som jag vill ge mycket kärlek till. Jag älskar dig om du älskar mig. Centralbadet, tisdagen den 17/3 kl. 16.00, vi möttes i receptionen, du satt och väntade på din kompis. Vi möttes i badet, du hade svart bikini, din kompis var förlovad, du hade pärlörhängen och snygga gelénaglar. Söker någon som vågar ta en till chans på kärleken. Söker vänskap, vi kan vara ensamma tillsammans, jag är trött. Mina intressen är allt som gör livet roligare. Jag är rörlig och nyfiken. Finns du? Jonatan, som svarade på min annons, kan du höra av dig igen? Något gick fel.

När jag läst allt jag kunde läsa och inte hade någonting kvar i koppen eller på tallriken så förstod jag att jag var tvungen att ta itu med badrummet, ändå. Först tog jag dock och andades lite. Kaffet var lite för starkt, och jag hade aldrig riktigt druckit en hel kanna kaffe sådär på en gång förut. Det steg mig lite grann åt huvudet. Solen hade börjat komma in genom fönstret så att jag fick den i ögonen och det blev fort varmt. Jag fick kisa ut genom fönstret, över åkern och bilarna där långt borta som jag såg som i ett liten flimrig, kisande ögondimma.

Så reste jag långsamt på mig och kavlade upp mina ärmar. Jag gick bort till badrummet och öppnade dörren, klev raskt in utan att tänka mer på besvärligheter. Badrummet var fullt av spindelväv nu, alldeles vitt överallt. Det såg ut som om ingen hade varit där på flera år, överallt låg väven tjock. Man såg inte fönstret längre, och inte duschkabinen heller. Jag såg mig lite försiktigt omkring. Allt som syntes var vit väv, fastklistrad på väggarna och i små lager på golvet. Jag lyssnade efter spindeln, men det var alldeles tyst. Utan att vända blicken från rummet sträckte jag ut min arm mot lysknappen vid sidan om mig. Jag letade länge efter den, för jag kände bara spindelväv mot min hand, kladdigt och tätt fastnade väven mellan fingrarna. Jag fick kränga bort flera lager med tummen, pek- och långfingret innan jag kände knappen där under.

När jag tände lampan så kröp spindeln ut ur kabinen. Snabbt rörde den sig framåt på sina knattrande ben och den hade blivit mycket större nu, i full fart kom den mot mig på golvet och utan att tänka så stampade jag ner foten på den. Jag kom på att jag borde ha tagit på mig kängor men det var för sent nu. Under strumporna kände jag hur den runda, hårda kroppen sprack och kläcktes, rann ut och blev mjuk som en mosad kolafylld chokladbit. På varsin sida om min fot spretade fyra långa ben ut, som ett par tunna pinnar, och jag lyfte långsamt på foten och drog av mig min strumpa som fylldes av krossad spindelkropp. Strängar av slem hängde mellan strumpan och golvet, väven fastnade i det, och på golvet fanns en liten pöl och armarna, som slitits av, låg kvar där fast utan någon kropp mellan dom.

Det tog tid att göra badrummet rent men sent på kvällen kunde jag ta mig en dusch och jag kände mig mycket ren när jag var klar.

Dagen efter regnade det. Jag vaknade av ett smatter på taket som bara växte. När jag gick ut för att hämta tidningen var det blött och kallt, mörkt på himlen och mullrande. Regnet som föll var hårt och det gjorde ont att få på sig. Jag var mycket glad över att få komma in igen, och även om jag bara varit ute i en knapp minut så tänkte jag att jag nog skulle bli förkyld. Jag tittade ut genom fönstret men såg knappt åkrarna för allt regn. Molnen var tjocka och svarta och fick mig att grimasera. Usch, vilket väder.

Det gick inte att gå ut den dagen. Det märkliga var att det fortfarande regnade på kvällen. När jag somnade regnade det också. När jag vaknade på morgonen regnade det också. På förmiddagen regnade det också. På eftermiddagen med. Jag gick inte ut för att hämta tidningen den morgonen, utan väntade på att det skulle sluta regna men det gjorde det inte. Inte ett enda uppehåll dök upp. Regnet som föll var lika hårt och högljutt som när det kom. Det enda som verkade ha förändrats var att åskan lät högre och mer, och jag tyckte att det verkade blåsa allt hårdare också. Själva regnfallet var oförändrat, som en oavbruten ridå av regn eller en filmsnutt som spelas upp om och om igen. Jag blev lite orolig till mods. Jag tänkte för mig själv att det här kan väl ändå inte vara alldeles normalt. Jag slog på min TV och där flimrade det väldigt mycket, bilden hackade och stelnade och försvann och kom tillbaka och det tog lång tid innan jag hade sett så pass mycket brottstycken och hackiga nyheter att jag lyckades förstå vad alla verkade prata om. Vädermänniskorna sa att det inte visste när det skulle sluta regna, och som det såg ut nu så verkade det som att regnfallet helt enkelt aldrig skulle ta slut. Överallt var det samma regn. De enda förändringarna i vädret kom från Atlanten, där vindstyrkorna varierade med mycket starka siffror. Ute i min rabatt såg jag att en avbruten glassgubbe hade blåst förbi och fastnat i mina buskar. Vindarna började låta utanför fönstret så att det verkligen hördes och jag såg den första blixten över åkrarna. I horisonten syntes bara dis och inga vägar och jorden började bli blöt och lerig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till riktigt. Jag slog mig ner på en fåtölj och satt där. Det sista jag hörde från TV-apparaten innan strömmen gick var att katastrofen kommer närmare.

*

Oktober 2008