Kärlek
såsom det fastnat i luften som
rök som aldrig skingras
såsom jag aldrig glömmer
såsom jag väcks ur sömn
av din röst
i en dröm
från en verklighet
vaknar i en morgon så tydlig så drömsk
från en dröm så drömsk så sann
såsom jag vill höra din röst igen
såsom jag vill
dela glas och mat och kvällar och nätter men
såsom jag vill säga saker
du inte hör
göra saker som inte finns
vänta på svar
som inte skulle vara sanna ord
röra över gränsen
dit jag inte längre når
såsom du är så levande i mig
och såsom du inte längre lever
såsom jag skulle kunna
bryta en middag eller ett bröllop
såsom jag skulle kunna ta an din kavaljer
man mot man för blod att spilla
såsom jag är kött och blod
såsom jag menar det om något
alltid vara redo
att dö för kärleken
dö för kärleken
den enda sanning mitt hjärta sagt
som en nationalsång utan verser eller ord
bara vokaler som stelnar i rymden
såsom en buss i natten
chauffören slö vid ratten
enda resenären en korg med ett skrikande barn
lämnat där att skrika i
den tomma nattbussen som kör
in i natten in i mörkret
där den upphör och försvinner
in i skogen där ingen hör ett träd falla
såsom du vill rädda
det lilla barnet men
inte vågar följa in i mörkret
rädd för att förloras
såsom jag
är den enda som har en lykta
såsom jag
är din enda väg in i mörkret
dit du inte vill
dit du inte kan sluta titta
där du vet att du finner
skräcken i det
enda garanterat sanna och verkliga
såsom jag förlorar dig i
en snurrande spiral
såsom jag vaknar
flytandes på drift i en flod av tid
vattenfall
efter
vattenfall
bara
dina salta tårar
mot mina vattensår
såsom jag lever
jag lever såsom
såsom ett sändebud
med ett brev som aldrig ska nå fram
såsom tusen flaggor
utan ett enda land
såsom en sopstation för
överanvända hjärtan
bland trasiga små drömjagare
utmattade och svältandes från, av och i
en värld som
sa nej
såsom en sköldpadda
som vill ta sig in till land
men aldrig når stranden, sjösuk av vågorna
eller såsom ugglan
självlysande ögon där ingen vakar
över skogen för svart för steg att trampa längs stig
ingen väg till
stugan med tända fönster
eller såsom ikväll
såsom flickan med det bruna håret
ensam med blicken över dansgolvet
och så som jag ensam med ett glas
och små enkla fraser
markerade rörelser
och sedan djupt in i natten
skälvandes
med handen hårt om min arm
hon stönar ”sig mig sanningen”
och jag viskar i hennes öra
”du påminner mig om någon annan”
när hon slänger armarna om mig
vill klösa ut mitt hjärta men
hon måste sluta skaka först
efter att det gått
eller såsom
”min pojkvän gör inte sånt här med mig”
när hon svalt
och lagt handen mot bröstet,
spänner handen i en näve där
runt luft, säger
”du är så
jävla hårdhänt”
och jag som går sedan säger
fina ord
lämnar ett helt rum som trånar efter mig
ut i natten där cyklar far
där lindar susar där natten är
där jag går i varje sekund som läggs på varje sekund
som gått sedan vi sist sågs
såsom det sista, såsom det första, såsom det enda
romeos sms:
”ta det inte personligt, du är söt och så
bara det att
det fanns någon en gång”
såsom jag såg dig
såsom jag ännu ser dig
såsom ingenting förändrats
såsom din blick i natten
och din hand
såsom den håller i mig
och aldrig släpper taget
såsom varje ackord
av ditt skratt
mellan glas där din blick föll
och jag sjönk in i en värld
som äntligen fick vara god
det finns en dal
dit människor går
faller ner på knä och väntar
på att dalen ska fyllas med vatten
på att en våg ska störta fram och träffa dom
på att få drunkna
deras knän skaver mot sanden
och läpparna är torra, dom
slutar aldrig vänta, slutar aldrig blunda i solen
men vattnet kommer inte
såsom jag skulle se dig en natt
och en blick från dina ögon
bara en enda blick
så är du fjärilen
vars små vingslag
blåser upp en storm över havet
och fyller dalen
för kärlek.
och de knäböjda hör bruset och gråter
*
januari 2009
