Kärlek

såsom det fastnat i luften som

rök som aldrig skingras

såsom jag aldrig glömmer

såsom jag väcks ur sömn

av din röst

i en dröm

från en verklighet

vaknar i en morgon så tydlig så drömsk

från en dröm så drömsk så sann

 

såsom jag vill höra din röst igen

såsom jag vill

dela glas och mat och kvällar och nätter men

såsom jag vill säga saker

du inte hör

göra saker som inte finns

vänta på svar

som inte skulle vara sanna ord

röra över gränsen

dit jag inte längre når

 

såsom du är så levande i mig

och såsom du inte längre lever

 

 

såsom jag skulle kunna

bryta en middag eller ett bröllop

såsom jag skulle kunna ta an din kavaljer

man mot man för blod att spilla

såsom jag är kött och blod

såsom jag menar det om något

alltid vara redo

att dö för kärleken

 

dö för kärleken

den enda sanning mitt hjärta sagt

som en nationalsång utan verser eller ord

bara vokaler som stelnar i rymden

 

 

såsom en buss i natten

chauffören slö vid ratten

enda resenären en korg med ett skrikande barn

lämnat där att skrika i

den tomma nattbussen som kör

in i natten in i mörkret

där den upphör och försvinner

in i skogen där ingen hör ett träd falla

 

såsom du vill rädda

det lilla barnet men

inte vågar följa in i mörkret

rädd för att förloras

 

såsom jag

är den enda som har en lykta

såsom jag

är din enda väg in i mörkret

dit du inte vill

dit du inte kan sluta titta

där du vet att du finner

skräcken i det

enda garanterat sanna och verkliga

 

 

såsom jag förlorar dig i

en snurrande spiral

såsom jag vaknar

flytandes på drift i en flod av tid

vattenfall

efter

vattenfall

bara

dina salta tårar

mot mina vattensår

 

såsom jag lever

jag lever såsom

såsom ett sändebud

med ett brev som aldrig ska nå fram

såsom tusen flaggor

utan ett enda land

 

såsom en sopstation för

överanvända hjärtan

bland trasiga små drömjagare

utmattade och svältandes från, av och i

en värld som

sa nej

såsom en sköldpadda

som vill ta sig in till land

men aldrig når stranden, sjösuk av vågorna

 

eller såsom ugglan

självlysande ögon där ingen vakar

över skogen för svart för steg att trampa längs stig

ingen väg till

stugan med tända fönster

 

eller såsom ikväll

såsom flickan med det bruna håret

ensam med blicken över dansgolvet

och så som jag ensam med ett glas

och små enkla fraser

markerade rörelser

 

och sedan djupt in i natten

 skälvandes

med handen hårt om min arm

hon stönar ”sig mig sanningen”

och jag viskar i hennes öra

”du påminner mig om någon annan”

när hon slänger armarna om mig

vill klösa ut mitt hjärta men

hon måste sluta skaka först

efter att det gått

 

eller såsom

”min pojkvän gör inte sånt här med mig”

när hon svalt

och lagt handen mot bröstet,

spänner handen i en näve där

runt luft, säger

”du är så

jävla hårdhänt”

 

och jag som går sedan säger

fina ord

lämnar ett helt rum som trånar efter mig

 

ut i natten där cyklar far

där lindar susar där natten är

där jag går i varje sekund som läggs på varje sekund

som gått sedan vi sist sågs

såsom det sista, såsom det första, såsom det enda

 

romeos sms:

”ta det inte personligt, du är söt och så

bara det att

det fanns någon en gång”

 

 

såsom jag såg dig

såsom jag ännu ser dig

såsom ingenting förändrats

 

såsom din blick i natten

och din hand

såsom den håller i mig

och aldrig släpper taget

 

såsom varje ackord

av ditt skratt

mellan glas där din blick föll

och jag sjönk in i en värld

som äntligen fick vara god

 

 

det finns en dal

dit människor går

faller ner på knä och väntar

på att dalen ska fyllas med vatten

på att en våg ska störta fram och träffa dom

på att få drunkna

deras knän skaver mot sanden

och läpparna är torra, dom

slutar aldrig vänta, slutar aldrig blunda i solen

 

men vattnet kommer inte

 

såsom jag skulle se dig en natt

och en blick från dina ögon

bara en enda blick

så är du fjärilen

vars små vingslag

blåser upp en storm över havet

och fyller dalen

 

för kärlek.

 

och de knäböjda hör bruset och gråter

*

januari 2009