Sorgsna hjärtan (2008)

Sorgsna hjärtan
Hur ska det bli när vi blir äldre?
Älsklingsvännen
Var du än är
Nåt slags brev
I hennes hjärta
(Upptäckter) längs vägen
Kärlek av glas
Underbara kanske
Hoppas det nån dag kan se ut så
Du kan inte göra något för mig nu

Kommentarer (ej färdigskrivna)

*

Love is so simple
to quote a phrase
You’ve known it all along
I’m learning it these days
/BOB DYLAN, YOU’RE A BIG GIRL NOW

*


SORGSNA HJÄRTAN

Du och jag vi låtsades länge
Medan alltihop försvann
Och vi visste så väl vad som hände
Men vi skulle gå där hand i hand
Hittar du tröst nu i främlingars ögon?
Eller ser du bara främlingskap?
Går du också runt och fryser i natten
Under solens svarta nattlandskap

Och jag skulle vilja ha dig tillbaka
Och jag skulle vilja ge det en ny chans
Till nåt nytt och vackert eller bara tillbaka
Men sorgsna hjärtan kommer ingenstans
Sorgsna hjärtan kommer ingenstans

I den här världen finns det inget att utforska
Finns inga mål att komma fram till
Det finns inget vin i det där blodet
Det finns nästan ingenting

Men det finns en massa hjärtan som bultar
I en vintervärld av stål och metall
Hjärtan kan blöda ljus rakt ut i rymden
Men sorgsna hjärtan kommer ingenstans
Sorgsna hjärtan kommer ingenstans

Den där gåtan alla grubblar på
Den kommer bara att gå och gå
Man kan inte låta allting va
Och tro att man får vad man vill ha
Det här livet ger inga svar!

Så vad har du för tankar vid läggdags
Nu när allting är sagt och gjort
Är alla dödsdömda drömmarna hängda
Eller drömmer du nya, stort?

I en värld där ingenting brinner
Är det för mycket, för mycket begärt?
Bara en osynlig ring på ett finger
Vad kan ett sorgset hjärta vara värt?
När dom där klockorna bara inte ringer
Kan du tända ett ljus någonstans?
Då kan jag komma, då kan jag hitta vägen
För sorgsna hjärtan kommer ingenstans
Sorgsna hjärtan kommer ingenstans…

HUR SKA DET BLI NÄR VI BLIR ÄLDRE?

Du är underbar
I din ungdom
I din tidslöshet
Ingen av oss är som du
Och du lämnade mig
För en sång du hört
I ditt bröst
Går inget nånsin itu

Det är tidens gång
Det är…

Du var olycklig
I dina lyckans dar
Och du brast
För du ville så väl
Och du lovar allt
Allt du inte kan hålla
Och du lämnar mig
Utan ett enda svar

Det är tidens gång
Det är livets sång

Hur ska det bli när vi blir äldre?
Vad ska vi göra när vi ser
Hur dom här vägarna blir sämre
Och vi inte orkar mer

Du gjorde allting
Till och med lycka
Och du räddade mig
Med saker och ting
Och jag kunde dött för dig
Kunde gjort vad som helst
Mot allt det du gav
Är vad som helst ingenting

Det är tidens gång
Det är livets sång

Hur ska det bli när vi blir äldre?
Vad ska vi göra när vi ser
Hur dom här vägarna blir sämre
Och vi vet att vi inte orkar mer

Åh, som stjärnfall igen
Faller jag mot din himmel som den sista önskningen
Du säger ”Dina ögon är som vackra sår
Och det skär i mig när du säger så
Så snälla sluta be om det enda i världen du inte får”
Så jag faller
Ner i resten av mitt liv
Och inuti hjärtat
Ristar någon med en kniv

Vänd dig inte om
Vänd dig inte om igen
Vänd dig inte om
Se inte tillbaks

Vänd dig inte om
Vänd dig inte om igen
Vänd dig inte om
Jag älskar dig så

Älskar dig så
Vänd dig inte om

Hur ska det bli när vi blir äldre?
Vad kommer vi att känna sen?
Vem ska gnida anden ur din lampa?
Hur ska jag hitta
Nån som dig igen?

Hur ska det bli när vi blir äldre…

ÄLSKLINGSVÄNNEN

Vi har aldrig setts förr
Du min allra äldsta vän
Men jag minns dig
Sedan pojkrummets månsken

Du höll mig vaken varje natt
Och gled som gas rakt in i drömmen
Men jag tror att jag vaknat nu
Så jag måste fråga, vem är egentligen du?
Älsklingsvännen

Jag följde efter dig i din skog
Vi såg stjärnor på natthimlen
Och som jag grät åt rövarna du jagade bort
Och sen gav jag dig min famn
I en annan tid, i en annan skön dal
Och sen föll du in i mig som en drog
Och sen var det inget mer jag såg
Än älsklingsvännen

Jag har blött ut dig
Jag har rivit bort dig
Jag har skurit ut mitt hjärta
Och du har sparkat på mig när jag legat ner
Men om höstens mörka dar
Dina ögon genom rök och dansgolvslampor
Och återfallet har varit hårt
Ja så oåterkallerligt svårt
Älsklingsvännen

Det finns en tråd
Längs mitt huvud
Och en dal, en djup kanal
I mitt blod
En blodig historia
En stad som alltid bytt namn
Och du har dansat över fält
Och du har gömt dig i grottan man aldrig hittar till
Men jag har levt med dig i dagsljus
Och vi har bränt ner vår stads hus

Nej just vi
Har aldrig setts förr
Och imorgon är en ny dag
Du har funnits
Kommer finnas
Men just nu bara nu

Och förlåt, jag var så ung
Och jag är yngre nu än nånsin
Men vi vet var vi har varann nu
Jag menar, visst är det där du?
Jag menar, visst är det där verkligen du?
Visst är det där du?
Älsklingsvännen
Älsklingsvännen

VAR DU ÄN ÄR

Jag går på gatorna i staden jag bodde i en gång
Allting här ser ut som det alltid gjort
Som en enda natt, svart och lång
Och allting är egentligen som det är
Asfalten, luften och bilarna
Och så stjärnorna där
Men du är inte här

Och var du än är
Vill jag att du ska veta att du är här hela tiden
Vart du än går
Vill jag att du ska veta att du drar längs alla mina gator
Var du än är så är du här
Som man känner av dom som inte längre är kvar

På spåren rusar gula tågen fram
Jag ser ut över bron
Det finns nåt inuti mig som rasat
Ett väldigt hjärtetorn
Och det känns
Det värker och blöder på
Som ett skjutet djur lämnat i skogen för att dö
Men det dör inte ändå
Du är ändå inte här

Var du än är
Vill jag att du ska veta att du är här hela tiden
Vart du än går
Vill jag att du ska veta att du drar längs alla mina gator
Var du än är så är du kvar
Som man känner av dom som inte längre är kvar
Var du än är
Så är du här som om det än är
Du och jag

Dom ord jag får är som fönster
Som man kan se från gatan här
Och mellan raderna ser jag skuggor där uppe
Det är nån annan där

Och just som man känner närvaron av dom som inte längre är ibland oss
Just så är du kvar…

NÅGOT SLAGS BREV

Det var nåt jag skulle säga
Innan du förstod att jag var full
Nåt jag skulle säga att jag stod för
Alldeles innan jag föll omkull

Mitt liv med dig har varit som märkliga små pärlor
Som man binder ihop till stjärnor på ett himlavalv
Och när den där himlen bara slocknade för dig
Hur kunde jag bli annat än arg?
Men när du nu flyger iväg
Se till att skicka nåt slags brev

Du är vackrare än stjärnregn
Din själ är som en nordisk älv
Jag antar att jag bara var fåfäng
Att tro att jag kunde ha den för mig själv

Hjärtat går sönder i mig som om nån tappar glas i marken
Alldeles brevid den sömnlöse glasblåsaren
Det spelar ingen roll om vi inte ses
Är jag ensam drömmer jag tillbaka dig igen
Så om du skriver en rad
Ljug gärna för mig

Den bottenlösa brunnen
Och den här vackra barnatron
Min själ den är försvunnen
Nånstans mellan Östersjön och Västerbron

Mitt liv med dig var en så plågsamt tydlig höjdpunkt
Som när den döende förloraren börjar se himlens port
Och varje gång vi ska försöka ta det lugnt
Är det så tragiskt hur mitt hjärta rusar fort
Men när du nu verkligen lämnar mig
Kan jag låta dig vara ifred
Men skicka nåt slags brev
Skicka nåt slags brev

I HENNES HJÄRTA

I hennes hjärta var jag någon helt annan
I hennes hjärta fanns en röst, så det aldrig kunde stanna
Röster ifrån Tallinn, röster hemifrån
En viskning så nära, i ekot från långt härifrån
I hennes hjärta
Jag blev just någon i hennes hjärta

I hennes hjärta smälte isen
Under regnet i november
Det var redan längesen
Hon tog ena dagen i sänder
Hon sa att vad som än händer
Och vad som än sker
Kan smärtan uthärdas
Om den så växer mer och mer
I hennes hjärta
Jag blev just någon i hennes hjärta
I hennes hjärta

I hennes hjärta fanns en väg
En sommar lång, varm och kär
Våran väg den tog slut där
Men min den börjar här:

I hennes, i hennes hjärta
I hennes hjärta, i hennes hjärta

En blixt och jag släppte taget om allt
Föll för det fanns ett fall
Jag trodde att jag nådde botten för
Så länge sen
Men dessa djupare vatten

Djupt och svart, men rött där under
Där ljuset tar slut där börjar vidunderlighet
Det var där det grep tag om mig
Det var där jag äntligen släppte taget om dig
I hennes hjärta

I hennes hjärta, i hennes hjärta
I hennes hjärta, i hennes hjärta
I hennes hjärta var det som jag aldrig existerat förr
Jag visste inte ens vilken korridor, eller vilken dörr
I det där hotellet där vi låg där dog
vi båda två, och vi levde vidare, levde sönder
själva livet, vi bara vandrade på

Och det smärtar än hur du vaknade först
Men om du bara kunde känna hur hon släckte min törst
I hennes hjärta

I hennes hjärta, i hennes hjärta
I hennes hjärta, i hennes hjärta
Skär solstrålar i gryning
I ett landskap klätt i mörker
Hon räddade det liv i mig som fanns kvar
Av allt det du dödat och sen saknat
I hennes hjärta
I hennes hjärta

(UPPTÄCKTER) LÄNGS VÄGEN

Jag tror jag minns att jag var ung en gång
Jag har för mig att jag var så mycket äldre då
Igår blir i förrgår och det går och går
Avstånden blir allt längre
Jag vet att du log mot mig
Jag vet att du höll om mig så hårt och
Ingenting mer, det var ju alldeles nyss
Jag sa ”Jag älskar dig”
Vänta, allt är över

En så liten bit längs vägen, tjugotvå små år
Är det meningen att ha så många sår
Längs kartan målas bilder
Av rus och tingeling
Men man gör upptäckter längs vägen
Som ändrar på allting

Jag rör mig, jag rör mig överallt
Jag lämnar inga skuggor, inga fotspår, jag tror
Jag har glömt bort mig själv
Nånstans
Långt där borta

För en liten bit längs vägen, tjugotvå små år
Ingen jävel nämnde att det var så jävla hårt
När hjärtat fylls med drömmar
Som blir till minnen av nånting
För man gör upptäckter längs vägen
Som ändrar på allting

En liten bit längs vägen, tjugotvå små år
Är det meningen att ha så många sår?
Kan ingen hitta min flaskpost
Kan ingen bli min vän?
Hitta min förlorade karta
Kom och upptäck mig igen

KÄRLEK AV GLAS

När jag var liten tänkte jag
Att världen rymdes i min lilla hemlighet
Och min värld blomstrade inuti mig
Vinden svepte en renande ensamhet
Är det allt jag någonsin känt?

Kärleken, förkrossaren
En vredgad gud över världen inuti mig
Där drömmen möter sanningen
Och visar mig som den jag är

Åh som den älskar dig
Och som det dödar mig
Är det allt jag någonsin känt?
Är det enda, om och om igen?

Jag speglar mig i en kärlek gjord av glas
Och för varje lagad skärva blir bilden mindre jag
Du räddade mitt liv för längesen
Och nu drunknar jag i vattnet
Jag grät min värld upp till bredden
När jag slocknade i dig

Ljug så vackert som du kan för mig ikväll
Gör ett paket av nåt som liknar dig och mig
Mina vattens vilda djur, i varje sjö
Jag minns stjärnfall och sjöjungfrur
Men är du inte här nu
Är det dags att dö

När jag var liten seglade jag
Över kärleksvatten i stormigt hav
Vattenspår i min själ idag
Och spegeln där är inte riktigt jag
Eller är det allt jag någonsin var?

UNDERBARA KANSKE

Dom sa ni passar ju så bra ihop
Men det blev lättare sagt än gjort
Det skulle visa sig ganska fort – efter lång, lång tid
Hundratio dagar senare
(Det känns inte ett dugg lättare)
Du vill inte leva i det där vi levde – men det här är inget liv

Nu är det inte lång tid
innan allt är förbi
och jag kan känna underbara kanske komma

Ännu ett kapitel i man lever och lär
Borde kanske ta mig igenom det här
Du längtar inte längre efter att ha mig där
men du saknar mig
Och ska jag ta fallet lättare?
Borde du inte gråta lite hårdare?
Varför kommer du alltid tillbaks
Där du lämnat mig

Nu är det inte lång tid
innan allt är förbi
Och jag kan känna underbara kanske komma

Ett underbart kanske i luften – kanske helt taget ur luften
men ändå

Om det är en saga för god för att vara sann
Då är vi inte menade för varann
Hela världen i potten, två hjärtan i brand, tills
livet luktar bränt
Och jag har glömt alla varför och hur
Jag minns fågelsång från en öppen bur
Men gick vår sång
i moll eller dur?
Vad är det som ens har hänt här?

Det borde redan vara över
Redan borta och förbi
och jag kan känna underbara kanske komma
Underbara kanske, underbara kanske
Underbara, definitiva kanske kanske kanske

HOPPAS DET NÅN DAG KAN SE UT SÅ

Du kommer se tillbaka på allt det här
som då när du var i din systers lägenhet varje dag
och du hade just gjort slut på han den där
(bara en föredetting nu)
Och kanske är det nåt fint med allt det där

Jag ligger här och stirrar upp på dig
som en patetisk fisk på en sandstrand; du vill vara min vän
men inget mera – vad är din plan?
Ska du titta, titta, titta på mig
tills jag är DÖD?

Någon dag kanske du förstår hur jag känner idag
Någon dag kanske det är du och inte jag
Hoppas jag kan vara där och se efter dig då
Hoppas det nån dag kan se ut så

Jag tänker inte ge dig skulden här, men du ska veta
att jag tänker fan inte ta den
Du kanske inte riktigt gräver nåt guld än – men
det enda, det enda, det enda jag vill ha här är dig, och du:

Någon dag kanske du förstår hur jag känner idag
Någon dag kanske det är  du och inte jag
Hoppas jag kan vara där och se efter dig då
Jag hoppas det nån dag kan se ut så

Vi har trasslat till något som är självklart
Sanningen är enkel: Ett okomplicerat svar
Att vara själv här, det är väl helt okej; man har det man har
Men det blir ändå ingen vacker natt
utan en älskling hand i hand i dina dar

Så blir det inte du nu blir det nån annan nån annan dag och
jag hänger inte med i dina svängar, det är
totalt jävla oklart, men
Jag vill ha (dig, dig, dig, dig), jag plaskar i min pöl
Jag har svårt att tänka framåt här
Jag lever eller dör
I allt jag gjort med dig
Vi gör ju som vi vill
Hoppas det inte är för sent när någon av oss ångrar sig

Kan du förklara vad du håller på med?
Kan du förklara vad du håller på med?
Kan du förklara vad du håller på med?
Kan du förklara, kan du förklara vad du håller på med?
Någon dag kanske du förstår hur jag känner idag
Någon dag kanske det är du och inte jag
Hoppas jag kan vara där och se efter dig då
Jag hoppas det nån dag kan se ut så

DU KAN INTE GÖRA NÅGOT FÖR MIG NU

Berätta en saga
Där vi går hand i hand
Måla en karta som leder
Oss fram till varann

Och säg att du sover inatt
Säg att du sover i din säng
Säg att ingen annan är där
Säg allt det där
Vi sa för längesen

Ingenting i mig nu
Ingenting här,
bara jag och du
Berätta en saga, ljug så vackert du kan
Skapa en perfekt klon av dig
skicka henne till mig
nu ikväll

Först ser du så stark ut
sen glider du bort igen
Och du svarar, lägger på och stänger av
När jag ringer ikväll (vad kan det bero på?)

Jag går ut i en vacker natt
Och det borde kännas bra
Men det står skrivet där i stjärnorna
Att det ska vara du och jag

Ingenting i mig nu
Ingenting här,
Det ekar jag och du
Kärleken var av glas
Jag plockar skärvor bit för bit
Inget annat får spela nån roll nu
Jag låter ingen komma hit

Smärta piskar upp vågor av sorg från ett hav och på stranden av rädsla odlas hat, du tackade mig för all kärlek som jag gav, jamen tack som fan för den här smärtan

Ingenting
I mig nu
Ingenting här
Det sveper in, jag och du
Berätta en saga
Plantera ett frö
Om du inte kan rädda mitt liv
Så måste du se mig dö

Och med tiden kanske du klarar dig
Kanske du slutar tänka på mig
Och kanske kommer du brinna upp
Kanske kommer du slockna i mig
Och kanske kommer vi ses då
Som två främlingar
Framför gemensamma bekanta kan vi kanske
Hälsa på varann
Om man ska leva i nuet och om tiden läker alla sår
Då är allt det här meningslöst, bara gammalt bråte från igår
Och när man väl städat på vinden
Så glömmer man allt så fort
Man säger
Den som sa det va det,
Och gjort är gjort

I mitt dammiga pojkrum
Hänger doften av dig kvar
I din spegelsals flickrum
små skärvor av ett svar
En sådan kärlek av glas
Men allt jag ville, kära du
Jag kan inte vara din vän
Och du kan
in
te gö
ra nån
ting fö
r m
ig
nu

*

september 2008 -januari 2009