08. Kärlek av glas

KÄRLEK AV GLAS

När jag var liten tänkte jag
Att världen rymdes i min lilla hemlighet
Och min värld blomstrade inuti mig
Vinden svepte en renande ensamhet
Är det allt jag någonsin känt?

Kärleken, förkrossaren
En vredgad gud över världen inuti mig
Där drömmen möter sanningen
Och visar mig som den jag är

Åh som den älskar dig
Och som det dödar mig
Är det allt jag någonsin känt?
Är det enda, om och om igen?

Jag speglar mig i en kärlek gjord av glas
Och för varje lagad skärva blir bilden mindre jag
Du räddade mitt liv för längesen
Och nu drunknar jag i vattnet
Jag grät min värld upp till bredden
När jag slocknade i dig

Ljug så vackert som du kan för mig ikväll
Gör ett paket av nåt som liknar dig och mig
Mina vattens vilda djur, i varje sjö
Jag minns stjärnfall och sjöjungfrur
Men är du inte här nu
Är det dags att dö

När jag var liten seglade jag
Över kärleksvatten i stormigt hav
Vattenspår i min själ idag
Och spegeln där är inte riktigt jag
Eller är det allt jag någonsin var?

*

Sorgsna hjärtan
Samlad värk 2008