CONDRECA CONDRECA

eller fredrik fyhr i allmänhet

Kategori: Haikus, tolvor, kladd, kludd och klet

Nya hästar

 

ingenting som nya hästar, ingenting

som när den första vågen slår in

kalevala-ägg i gryningen,

lagt kort ligger

gongongen

slår igen

 

ju mer du gömmer dig, desto mer

ska din glädje sjunka ner

till det undertryckta,

oöverstigliga

psykspöke

som går igen

 

jaga jaga jaga bort ditt dumma spöke

ingenting som nya hästar, ingenting

som när du förstår någonting

men du vet inte vad,

bara något bra,

mumsfilibaba

 

du måste stå för varje tanke, känsla, tro

man kan bara skratta åt ironi, och så

kanske tystna, för jaha vadå

du vet inte vad,

var det något

mer?

var det något

du ser kanske det,

kanske skrattar, för just det, att

du kan falla ner i allt det där du ser

långt, långt där nere, bakom ryggen och

 

falla falla falla bort från din dumma rädsla

ingenting som nya hästar ingenting

det är definitivt någonting,

så viska dina ord

hand i hand

under bord

säga hej hå,

käridingdingdong

och vi har definitivt

någonting på gång

 

ingenting att vara rädd för, ingenting

egentligen är vi redan hemma,

i gudaland eller hadesfamn,

och så någon gång ibland

kan vi uppleva att det

sker; väg väg väg väg,

väga mig framåt längs den väg

som slutar där kusten tar vid

där vågor kan vagga oss in i frid

där en kustvind far och en kastvind flyrde

där en kulen natt natt natt, min båt jag styrde

där i ögat där, precis där du blänker, och

jag undrar vad du tänker

 

ingenting som nya hästar, ingenting

så full fart framåt, om jag får be

något fladdrade just till i mitt vitöga,

jag hann inte se,

kan inte bry mig

om det

fladdra hår, badda sår, sakta rullar varje år

jag kan snart se något där framme

det rusar, rusar, rusar på

känn här, känn det slå,

framtid är på väg ändå

ingenting som nya hästar,

två

 

***

Annonser

Saker jag skrev: Ända tills allt är över

Ända tills allt är över

Blodad tand, tigerhud
över hjärtats guld och silver
Jag skriver till dig
Jag vet inte vem du är

Jag har aldrig mött en fånge här,
varje själ är troende
Jag har sagt allt det här förut
Jag kommer säga det en gång till

Jag känner det kläckas,
nalkas, när regnet rasar
in över stan, och
Jag känner det nu
Jag kände det när jag var barn

Samma regn som faller
över samma tårdal

Var det dig jag såg, längst bort i en dröm
Var det vi som möttes i gränden,
gick arm i arm, spred en röd linje
rakt igenom en svartsotsnatt

eller hände allt det här igår,
var det slump och inget mer
bara handslag, famnslag
klapp eller kyss

Var det
en kort strimma tid; var den lång?
ett kosmiskt snedsteg; ett enkelt missförstånd?
ett stjärnfall; bara små ord i en sång?

Jag vägrar en chans för det chanslösa
Jag har satt på mig en piltavla,
give it your best shot;
Varje mirakel är vad det är

Och du och jag, vi är här idag
och vi lever igenom samma dag för dag för dag
och den tid som gick den pågår nu, och den tid som blir den blir förut
och du gör ditt beslut, och du tutar ett tjut,
och vi är samma barn,
vi sjunger samma sång till slut
längtar alltid ut
ända tills vi avgår
ända tills vi anländer
ända tills allt är över

*

Grannarna stönar och klagar (Klagobönen)

Grannarna stönar och klagar
Klagobönen uppklarar det sista stoft på stjärnhimlen av furu
(det vill säga alla linjer och former över trät)
och handen sveper över bordet undan
smulor av kakor och kex; Digestive

Tänderna tuggar och fastnar
Klagobönen fastslår det främsta av längtan som står som
svart och vitt
ristat och klart - färdigsmekt ligger katten - i hjärtetrakten
där fingret kittlar punkten på kroppen
där hud glider över till kött; Ballerina, extas

Hallelujan, duochjagigen, viljan
Klagobönen klargör, befriar, kletande blickar som tunga vi
slicka på kroppar
slickad och nöjd, din spinnande fröjd; jag är sugen nu
om barnen kan vänta blir dom stående
övergivna på en falsk station; ("nej")

Gråten som bölar och skvalar
Klagobönen ekar i den innersta kammaren, dit där solen aldrig
når
där du är jättejätteensam, där bara du kan gå
och du ångrar och tvekar och lider
men du kan ändå inte förstå; förstås

Spegeln som speglar din stänkskärm
Klagobönen sprutar och fyller ditt badrum, skit och sekret och
 var - överallt
(det vill säga orden försvinner, logik blir panik)
och du går under i dundret när hjärtat skärs, av,
allt du kan höra är bank-bank och dunk; åh, förlåt

Grannarna stönar och klagar
Klagobönen vill inte störa men faktiskt så stör dina böner
 den klara
luften, den stilla sköna atmosfären
Men vad vet fru Karlsson om Venus
och har Bosse byggt klart den där båten han skulle
bygga någon gång när han var sju,
den båt som skulle ta honom till månen,
kanske den guppar i vassen ännu

Çatalhöyük

Visaren, den kloka, visar mig sin snurrande klocka, hänger upp den i en tidsram; varpå den genast faller ner från taket och krossas mot marmorn. Jag säger: Visa mig något annat. Visa mig något annat, innan tiden är förbi.

Menaren menar diverse ting, men kan inte förstå att jag bor i Çatalhöyük. Menaren pressar ord som fläckas i trycksvärta, menaren tjattrar i min eter, strippar i TV och diskuteras mellan huvuden.  Påståendet och Menaren går hand i hand, de kommer till min dörr som frälsta missionärer. De kommer i hur många par som helst, och jag får aldrig vara ifred.

”Titta här” säger Menaren och pekar på Påståendet, som står där som någon slags julgran av grå syntetisk pappersmassa. ”Är han inte fin?”

– Jag är inte intresserad, säger jag. Ni får komma tillbaka en annan dag. Det gör ni ju alltid.

”Men det är ju angeläget det här” säger Menaren. ”Tillväxt och frihet och expandering” säger Påståendet; ”Du måste växa, expandera, visa hur fri och modern du är. Har du förresten gjort dig attraktiv på arbetsmarknaden än?”

– Jag är inte intresserad, säger jag och stänger dörren.

En stund senare kommer nästa Menare och nästa Påstående. Hand i hand står de som missionärer. Påståendet står där som någon slags julgran av ekologisk plast.

”Titta här” säger Menaren och pekar på Påståendet. ”Är hen inte fin?”

– Jag är inte intresserad, säger jag. Ni får komma tillbaka en annan dag. Det gör ni ju alltid.

”Men det är ju angeläget det här” säger Menaren. ”Du kan ju inte lita på det andra Påståendet” säger Påståendet; ”Vi måste göra vad som är rätt, gott, viktigt”

– Jag vet, säger jag och stänger dörren.

Jag skriver en insändare: Era åsikter är för mig värdelösa. Snälla sluta ringa på min dörr. Hälsningar från Çatalhöyük.

Jag får ett svar från stadsministern: Hej, käre medborgare. Din insändare gör mig oroad.

Jag svarar stadsministern: Hej, du. Du har ingenting förstått.

Stadsministern svarar: Jag förstår inte.

Jag svarar stadsministern: Nej, just det. Adjö.

Stadsministern svarar: Nej, käre medborgare, låt mig insistera. Allt du ser runtomkring dig har du till ditt förfogande. Det enda du behöver göra är att följa lagar och regler. Kanske kan du låta dig bli inspirerad av mig? Jag är VD för ett företag kallat Regeringen. Jag har köpt landet, delar nu ut tjänster och håller ruljansen igång. Du har en plats i allt detta. Du kan få köpa din alldeles egen plätt.

Jag svarar stadsministern: Du har ingenting förstått. Det du pratar om kan diskuteras här, hemma hos mig i Çatalhöyük. Det är ett plus om du lever med döden för ögonen.

Stadsministern svarar: Jag har kollat eniro, telefonkatalogen och facebook men jag hittar inte ditt namn, och inte heller något Çatalhöyük.

Jag svarar stadsministern: Du har ingenting förstått.

Det ringer på min dörr. Det är Menaren och Påståendet igen. Hand i hand står de som missionärer. Påståendet står där naken, med löv för sitt kön.

”Titta här” säger Menaren och pekar på Påståendet. ”Är han inte fin?”

– Jag är inte intresserad, säger jag. Ni får komma tillbaka en annan dag. Det gör ni ju alltid.

”Men det är ju angeläget det här” säger Menaren. ”Vi har läst din insändare. Det låter som att du är en av oss liberala. Vi som står för frihet. Vi som tycker att alla får vara som dom är”

– Ni har ingenting förstått, säger jag och böjer mig ner, drar bort dom där löven. Så står Påståendet där med rumpan bar.

”Vad håller du på med?” menar Menaren bryskt. ”Så där kan du ju inte göra”

– Jag är inte intresserad, säger jag och stänger dörren.

I mitt vardagsrum ligger klockan kvar, krossad på marmorn. Utanför fönstret kommer regn, vind och åska. Om jag tänker efter, kan jag förstå att planeten snurrar runt. Om jag funderar, kan jag föreställa mig väldigt många saker. Om jag sover är jag hjälplös, då kan döden falla utan att jag känner den. Om jag drömmer, kan bilder nå mig utan att jag kan värja mig. När jag vaknar kan jag uppleva att jag är här och nu. Om jag lever nu ska jag en dag inte leva. Om jag skriver dessa ord men inte lever är jag vid liv även om jag aldrig blivit född. Om människan vill, bygger hon nya saker och ting; bestick att äta med, till exempel. När människan sedan ligger död skimrar gafflarna intill liken. När människan sedan blir till ben skimrar gafflarna intill skeletten. När människan sedan blir till stoft skimrar gafflarna intill jorden, den som solen lyser upp. När solen sedan slocknar ligger jorden svart och öde.

Jag får ett nytt meddelande från stadsministern: Nu har flera dagar gått sedan vi sist hördes, och vår korrespondens lämnar mig ingen ro och ingen sömn. Berätta mer om Çatalhöyük. Vad ligger en bostadsrätt på där, t. ex?

Jag svarar stadsministern: Çatalhöyük är turkiska. Det betyder gaffelhögen.

Stadsministern svarar: Du bor alltså i gaffelhögen?

Jag svarar stadsministern: Nej. Däremot ska du dö.

Stadsministern svarar: Är detta ett hot?

Jag svarar stadsministern: Nej, det är ett Påstående. Det är det enda Påstående jag Menar.

Stadsministern svarar: Jag har ingenting förstått.

Jag svarar stadsministern: Det stämmer.

Stadsministern svarar: Annars då?

Jag svarar stadsministern: Vädret är bra.

Stadsministern svarar: Soligt värre?

Jag svarar stadsministern: Åska.

Stadsministern svarar: Usch då.

Jag svarar stadsministern: Det spelar ingen roll. Du har inget förstått. Çatalhöyük ligger i ruiner.

Ett

Först var du ensam
Skötet är ensligt

Du började från början, medveten, om ensamheten
inuti dig till att börja med

Du var ensam till att börja med
Du var för det första ensam

Bara när du ändrar din ensamhet
går du vidare till ett för det andra

*

01.14
2/5 2011

Dinosaurier

Vi är dinosaurier. Dom betraktar redan resterna av våra ben. Dom studerar spåren av våra gator och torg, dom spanar efter spår som förklarar vår natur. Dom mäter fotsteg, ryggrader, hur våra röster kan tänkas ha låtit. Dom älskar oss monomant, och bryr sig mer om oss än vad vi själva gör om varandra.

 
Vi är dinosaurier, vi rör oss här i en historia för andra att vidröra. Vi kastar våra egna skuggor i just vår stund i solen. Idag snurrar vi runt, ikväll ligger vi på rygg. Vi spanar ut från våra fönsterrutor, vi släcker våra sänglampor. Nu är dagen slut. Imorgon kommer imorgon. I övermorgon kommer imorgon vara över. Vi bebor den tid vi redan haft. Vi tror oss kunna frodas här som odödliga insekter. Vi tror oss kunna leva i en evighet, som gudar eller intigheter. Men den cirkel som vi kallar jord har ingen åsikt. Ett stenkast i rymden, och istid breder ut sig. En spricka i systemet och reaktorerna utplånar oss. Men slocknar solen snurrar jorden vidare i kolsvart mörker. Den dagen är dagen över.

 

Samtidigt som allt det här pågår
drömmer jag, kanske alldeles ovidkommande,
om en vanlig dag i april:
Det regnar kaffekoppar,
dom går i kras över
asfalten tätt, ett efter ett
Bruset anländer i fjärran, en
tsunami av svart skånerost sköljer upp bilarna, busskurerna, mig och dig
Vi går under i ett meningslöst skämt
Jag vaknar utan vidare
Ingenting har hänt
Jag skriver för eftervärlden:
Stan kryllar av kånken, blå baskrar,
ser inte skogen,
för alla träden,
och……

 
Idag visar himlen regn. I fönstret är det måndag. I spegeln är jag själv, ännu.
Där ute lägger sig bruset över mina öronhålor, ett sorl som sveper med sig
tankar som driver medan jag rör mig ner
längs gatan där, där någon
bekant står med en meningslös kommentar
om något jag redan glömt, små ord
som faller in i ett sorl som sveper med sig tankar som driver medan jag rör mig ner
längs gatan där, där någon
väntar på en buss som är försenad som
både han, hon, dom och vi gjort, gör om igen, ännu
om och om igen, anländandet, hållplatsen
Det skallrar, piper, rasslar om maskiner
Vi för ett sådant väsen
Vi för i vår alldeles egna dans i det solljus vi fått tilldelat, vi skapar
ett sorl som sveper med sig tankar som driver medan jag rör mig ner
medan jag rör mig vidare,
medan jag rör mig bortåt,
medan jag rör mig mot dig
medan jag rör mig bort från dig,
medan jag rör mig hemåt,
medan jag rör mig inåt,
medan jag ännu lever,
medan jag ändå dör,
medan jag i detta nu driver
framåt längs dagen vi kallar idag
medan det upphör

 

Ur ett hål mellan dina ben föds ett skrik
I ett hål mellan rader av sten ligger lik
Vi deltar i stafetten av röster, vi växlar och
går förbi varandra i ett sorl som sveper med sig
våra tankar, som driver medan vi rör oss
och utgör den tystnad som redan ebbat ut;
dom undrar redan hur vi verkligen såg ut

 

Vi är dinosaurier. Dom betraktar redan resterna av våra ben. Men dinosuarierna lever än, om det är en tröst. Dom finns inne i biblioteket. Jag såg en i det idag som pågick igår, det var ett barn där med långt rött hår, som rita med krita och vattenfärg, en dinosaurie med käft, stomme och märg – Jag såg den med egna ögon, jag svär, den var alldeles på riktigt, grön, röd och skär.
Kanske möts vi där
I bilder och ord
Sitter vi fast i ett ingenting, någonstans
på ett barnboksbord?

Varde streckgubbe-Jesus
Varde vattenfärgsdino
Varde mig
Varde dig
Hand i hand
i färgkritefärg
På papperet, i ord
lever vi någonstans
utan kött och blod

Det här är en tanke jag tänker. Den förs fram i ett sorl där den sveps med.
Studsar mellan kanterna av det ena eller det andra
tills den utplånar sig själv
Allt är inte relativt
I ändarna av färgerna
finns svart
eller vit

 

Men vi är ändå dinosaurier. Dom betraktar redan resterna av våra ben. Dom studerar spåren av våra gator och torg, dom spanar efter spår som förklarar vår natur. Dom mäter fotsteg, ryggrader, hur våra röster kan tänkas ha låtit. Dom älskar oss monomant, och bryr sig mer om oss än vad vi själva gör om varandra. Kanske mer än jag för dig och du för mig. Vi har så mycket att tänka på.
Redan imorgon ska ju så mycket hända
Och i övermorgon kan det vara för sent
Och i överövermorgon, och i överöverövermorgon
och i överöveröverövermorgon, hör mitt urtidsvrål, mitt levnadsken
Vi är dinosaurier. Dom betraktar redan resterna av våra ben.

Dansa min docka
medan jag kammar ditt hår
Medan du kan sjunga
om allt som hände igår
om att tiden är kommen, att tiden går
Att tiden är gången, att klockan slår
Att allting går vidare, att allt har redan hänt
Tiden har pågått
Vi har skett

Kometen kommer
kometen kommer
kometen kommer
kometen kommer

 

*

14/3 2011

När vi står stilla, själva

När vi står stilla, själva
skranglar skroten, kränger sig
över dig, över mig
När vi står stilla, själva
skälver sig vågen av vardag
och telefonen som ringer
tappar du på golvet

ingen signal, ingen signal
ingen signal, ingen signal

När vi står stilla, själva
knackar dörren, knattrar tankar
natten stryper sömnen
och du är vaken i mörkret
När vi står stilla, själva
är det bara du, bara jag
Vart du nu är, vart jag nu är
och alla andra som alltid är någon annanstans
Du står still, själv, på lördag kväll
Det sker inte,
det där

det är
ingen signal, ingen signal
ingen signal, ingen signal

När vi står stilla, själva
kopplar du in en plugg
slänger ut en tyst hemlig önskan
i det stora väldiga bruset
där vi alla rör oss
som gestalter
som ger sken
av att vara vid liv

Du står stilla
Du står själv
Du slår in väggen på dig själv
för att komma ut ur din ensamhet,
inväntar just din signal

 

Nej till Dig

Du kommer dra ner alla i träsket
där ditt hjärta fastnat för längesen
Och vi kommer alla stå här sen
när allt är över,
och se på dig

Det är så trevligt, åh det är så bra
att ge dig allt du önskar dig
Du har din plan och den sköter sig själv
Du säger nej mest bara för
att du vet att alla ändå bara
kommer säga ja till dig

Men jag säger nej, nej
Jag säger nej till dig
Du får ingenting av mig
Dina tårar dom har torkat nu
Du får dom aldrig tillbaka
Jag säger nej till dig

När dina dockhus väl fungerar
är du lyckligare än du var när du var barn
och på mattan i hallen
spelar en väldresserad livslögn död
bättre än alla dina
hundar till män

Dina blöta stora ögon…
Åh, det är så synd om dig ibland
Men jag ser dom som glas, genom
mina ser jag rakt igenom dig

Jag säger nej
Jag säger nej till dig
Du får ingenting av mig
Du kravlar runt och letar bland dina kvitton
från alla vänner du köpt här
Men du får ingenting av mig

Din livsstil fick du till reapris
då gäller det att hugga till
Den välbyggda sambokojan i bostadsrättsskogen
där andra människors pengar faller
som löv från träden du delar
med andelarna

Ändå ska du ha
Du ska ha
Du ska ha
Du ska ha
och
Du ska va
Du ska va
Du ska va

Bra
God
Fin
så alla ser
så alla ger
dig det du
vill
Ha, Ha, Ha

Men jag säger
Nej
Nej
Nej
Jag säger nej till dig
Du får ingenting av mig

Till och med ormar, fiskar och långsamma kräftor
vet vad kärlek är
Jag säger nej till dig
Det enda du förlorat blir kvar i dig
Du förstår knappt själv,
varför känslan darrar,
trots att din värld
av stolta konventioner
av torftiga känslor och likgiltighet
av mjukisbyxor och tvättmaskiner
av sekret i gummi och damm på bokhyllan
av leende munnar och händer och kramar
av krossade världar
upphängda i dinglande vajrar…
och trots att din kasperteater är så fin
ligger mor och far döda i din kyrkogård
och allt du har kvar är din dumma lek

som inte ens ger dig känslan längre
din verklighet är tyst och följsam
en mås längs din kaj fångar lite av dina sopor
och allt är som det ska

men när mörkret faller över din dalgång
känner du stiltjen, och minns:
att jag var din enda åska
Jag var din enda storm
Jag var din enda åtrå
Jag gav ditt hjärta form
Jag gav blixtrar åt din blick och
kysste en punkt bakom dina ögon
Jag slog upp kättingarna
och befriade fångarna i din fängelsehåla
Jag var din enda revolution och
ditt enda hopp om helgon
i en värld utan händer som drar uppåt

Nu drar du dina händer neråt
Dina fingrar
smeker förstrött en flottig chipsskål
Jag byter kanal
Jag säger nej till dig

 

Falafel & krut

Förtitusenbiljoner gastar på död mans kista
det är många gastar det
Inga rum att hyra, hyrorna är dyra
i city flödar cashen så långt man kan se
Förtiotusenbiljoner romer och talibaner
det blir många turbaner det
men städar dom upp alla slängda tulpaner
på alla hjärtans dag, tja, då får vi väl se

Traj laj lej, traj laj lej
Kom och kyss mig svenska tjej
Traj laj lej, traj laj lej
Du har en pryl, jag har en grej
Traj laj lej, traj laj lej
Kom och kyss mig, vackra Maud
Traj laj lej, traj laj lej
Får jag bo hos dig?
Jag har inte råd

Hej kom och hjälp mig, jag är ett hemlöst troll,
jag har ingen framtid kvar
Får jag inte leka med din framtidsplan istället
Vi kan leka alla våra dar
Mamma, pappa, barn och cred
allting byggt i praktisk plast
Du kan kalla mig Cowboy Fred
Bli min kossa!
Bär min last!

Traj laj lej, traj laj lej
Du är så fräsch, jag gillar din stil
Traj laj lej, traj laj lej
Du har en sån fin facebookprofil
Traj laj lej, traj laj lej
Ipren, Treo Comp och Panodil
Tral laj lej, traj laj lej
Då kan vi hänga tillsammans
dingla i galgen, åh du är fin

Förtiotusenbiljoner invajts på fejjan
det blir många invajts det
Kan jag inte locka dig med en Bacardi?
Jag vill täcka dig med min hemliga klet!
Förtiotusenbiljoner klick på bloggen
det blir många träffar det
Jag är populär, jag är kung i baren
Jag kan tricket ingen vet

Traj laj lej, traj laj lej
Jag vill tjäna pengar på vad som än finns
Traj laj lej, traj laj lej
Jag skiter i din balja, du skiter i min vinst
Traj laj lej, traj laj lej
Titta på mitt jobb, på mitt läge, på mitt kvinns
Traj laj lej, traj laj lej
Sluta snacka om allt flum från förr
Det är ingenting jag minns

Hej kom och ge mig en kontakt
till mitt lilla eluttag
Poka mitt hjärta, o du med status och makt
Jag är så usel och fattig och svag
Alldeles sant: Jag får skylla mig själv!
Jag ska se världen gå förbi
och ta chansen att skratta åt er varje helg
Ni surrar omkring som berusade bin

Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz bzz, bzz bzz bzz
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz bzz, bzzzzzz
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz wey wey bzz bzz wey
Tral laj laj lej, traj laj lej
åååååååååååååååå
heeeeeeeeeeeeeej!!!!

(åsåengångtillnurå!)

Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz bzz, o wå o wå, åaaåaa
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz bzz, åhejhå-haha
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz, bzz, vart står du idag?
Tral laj laj lej, traj laj lej
Vad? Vem? Å nej
inte lilla jag

Förtiotusenbiljoner falaflar under riksdagshuset
det blir mycket kikärtor det
Förtiotusenbiljoner svennegrisar till slakteriet
det blir mycket prinskorv det
Förtiotusenbiljoner röster till Melodifestivalen
en jävla massa muzak då
Förtiotusenbiljoner idéer om tillväxt och pengar
en värld som är helt iskallt blå
Förtiotusenbiljarder blågula flaggor
säger inte mig nånting
Förtiotusenbiljarder fräscha bostadsrätter
feta glin glider omkring
Förtiotusenbiljarder reklamer för skräp
kan sälja som vad fan som helst
Förtiotusenbiljarder Åsa-Nissar
Jante är nöjd och folket är frälst
Förtiotusenbiljarder procent av INGENTING
blir: SLUTA TÄNK PÅ NÅNTING ALLS
Förtiotusenbiljarder tystade människor
dansar aldrig nån motvals
Förtiotusenbiljarder till Greenpeace och Amnesty
är bättre än hundra till Spotify
Förtiotusenbiljarder rapp med piskan
gör att slaven säger aj
Förtiotusenbiljarder pengar i kistan
skola tas av dom som kan
Förtiotusenbiljarder lyckor att mista
om du inte är vit, rik man
Förtiotusenbiljarder skandaler
finnes bakom varje dörr
Och allt är under medel, och ingen verkar bry sig
Jag tror minsann det var bättre förr
Förtiotusenbiljarder är: dom summor man räknar med idag
Förtiotusenbiljardersbiljarder
Herreminje, håhå jaja

Förtitusenbiljoner gastar på död mans kista
det är många gastar det
Inga rum att hyra, hyrorna är dyra
i city flödar stålar så långt man kan se
Förtiotusenbiljoner romer och talibaner
det blir många turbaner det
men städar dom upp alla slängda tulpaner
på alla hjärtans dag, tja, då får vi väl se
Traj laj lej, traj laj lej
Kom och kyss mig svenska tjej
Traj laj lej, traj laj lej
Du har en pryl, jag har en grej
Traj laj lej, traj laj lej
Kom och kyss mig, vackra Maud
Traj laj lej, traj laj lej
Får jag bo hos dig?
Jag har inte råd
Hej kom och hjälp mig, jag är ett hemlöst troll,
jag har ingen framtid kvar
Får jag inte leka med din framtidsplan istället
Vi kan leka alla våra dar
Mamma, pappa, barn och cred
allting byggt i praktisk plast
Du kan kalla mig Cowboy Fred
Bli min kossa!
Bär min last!
Traj laj lej, traj laj lej
Du är så fräsch, jag gillar din stil
Traj laj lej, traj laj lej
Du har en sån fin facebookprofil
Traj laj lej, traj laj lej
Ipren, Treo Comp och Panodil
Tral laj lej, traj laj lej
Då kan vi hänga tillsammans
dingla i galgen, åh du är fin
Förtiotusenbiljoner invajts på fejjan
det blir många invajts det
Kan jag inte locka dig med en Bacardi?
Jag vill täcka dig med min hemliga klet!
Förtiotusenbiljoner klick på bloggen
det blir många träffar det
Jag är populär, jag är kung i baren
Jag kan tricket ingen vet
Traj laj lej, traj laj lej
Jag vill tjäna pengar på vad som än finns
Traj laj lej, traj laj lej
Jag skiter i din balja, du skiter i min vinst
Traj laj lej, traj laj lej
Titta på mitt jobb, på mitt läge, på mitt kvinns
Traj laj lej, traj laj lej
Sluta snacka om allt flum från förr
Det är ingenting jag minns
Hej kom och ge mig en kontakt
till mitt lilla eluttag
Poka mitt hjärta, o du med status och makt
Jag är så usel och fattig och svag
Alldeles sant: Jag får skylla mig själv!
Jag ska se världen gå förbi
och ta chansen att skratta åt er varje helg
Ni surrar omkring som berusade bin
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz bzz, bzz bzz bzz
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz bzz, bzzzzzz
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz wey wey bzz bzz wey
Tral laj laj lej, traj laj lej
åååååååååååååååå
heeeeeeeeeeeeeej!!!!
(åsåengångtillnurå!)
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz bzz, håhå jaja
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz bzz, åhejhå-haha
Traj laj laj lej, traj laj lej
bzz bzz bzz, bzz, vart står du idag?
Tral laj laj lej, traj laj lej
Vad? Vem? Å nej
inte lilla jag
Förtiotusenbiljoner falaflar under riksdagshuset
det blir mycket kikärtor det
Förtiotusenbiljoner svennegrisar till slakteriet
det blir mycket prinskorv det
Förtiotusenbiljoner röster till Melodifestivalen
en jävla massa muzak då
Förtiotusenbiljoner idéer om tillväxt och pengar
en värld som är helt iskallt blå
Förtiotusenbiljarder blågula flaggor
säger inte mig nånting
Förtiotusenbiljarder fräscha bostadsrätter
feta glin glider omkring
Förtiotusenbiljarder reklamer för skräp
kan sälja som vad fan som helst
Förtiotusenbiljarder Åsa-Nissar
Jante är nöjd och folket är frälst
Förtiotusenbiljarder procent av INGENTING
blir: SLUTA TÄNK PÅ NÅNTING ALLS
Förtiotusenbiljarder tystade människor
dansar aldrig nån motvals
Förtiotusenbiljarder till Greenpeace och Amnesty
är bättre än hundra till Spotify
Förtiotusenbiljarder rapp med piskan
gör att slaven säger aj
Förtiotusenbiljarder pengar i kistan
skola tas av dom som kan
Förtiotusenbiljarder lyckor att mista
om du inte är vit, rik man
Förtiotusenbiljarder skandaler
finnes bakom varje dörr
Och allt är under medel, och ingen verkar bry sig
Jag tror minsann det var bättre förr
Förtiotusenbiljarder är: dom summor man räknar med idag
Förtiotusenbiljardersbiljarder
Herreminje, håhå jaja

Äschkla

Jag äschkla äschkla äschkla dej
Du är mitt späck, du är en klump
i mitt hjärta varje dag
traj laj laj laj ja
Du stånkar i min hjärna
härdar mitt bronk, å du
stånkande klonkande
tjonk, åh stånk….
Stånk! Stånk! Stånk!

Du hunkar mitt dunk,
bunkrar mitt sunk,
o tukta du mitt sukt, prygla genast mitt hulda mygel
Ruckla mitt huckel!
Jucka mitt ruckel!
Smycka mig,
din smocka jag
beydrar dig
du är fejn, ack
sicken smack
du är så grann i mångt
o mycket, din näsa låter krånk som snor
långa klumpar, lust och fägring stor
o min hjärtklumps stånk
o, o, o du ljuva
Stånk.