CONDRECA CONDRECA

eller fredrik fyhr i allmänhet

Kategori: Underskattade ansikten

Underskattade ansikten: Charles S. Dutton

Charles S. Dutton är en av mina absoluta favoritskådespelare i genren underskattade ansikten. Han är, i brist på bättre ord, awesome. Som skådespelare verkar han ha den där unika förmågan att bara kliva in i en roll, aktivera en karaktär och sen göra den – men det han gör bäst är att leverera feta melodramatiska tal med stort pathos.

Men hans bakgrund är ännu häftigare. Född och uppvuxen i Marylands getto, hans pappa var en truckchaffis, och han hoppade av skolan innan han ens kommit i närheten av high school och försökte bli boxare med artistnamnet ”Roc”. När han var sjutton åkte han i fängelse i två år (för dråp!) och bara några månader efter att han kommit ut arresterades han för innehav av dödligt vapen och åkte in i fängelse igen, den här gången i tre år. Några månader in på sitt andra fängelsestraff hamnade han i isoleringscell – han fick ha en bok med sig och av en slump blev det en antologi av dramatik skriven av svarta författare. När han kom ut ur sin isoleringscell sex dagar senare startade han, enligt legenden, en dramaklass på fängelset. Detta fick han tillstånd till efter att han började ta igen sin skolgång vilket han började göra under sin fängelsevistelse, och fortsatte med efter straffet – i slutändan hade han en master’s degree i skådespeleri på Yale.

AWESOME!

Dutton har alltså med den bakgrunden alla förutsättningar för att vara lika mycket vis ålderman blandat med no-nonsense-badass som han ofta är i sina filmer. Som dom flesta upptäckte jag honom första gången i Alien 3 där han står för det kanske enda riktigt fantastiska inslaget i rollen som järnhård präst som inte tvekar på att med kofot i hand söka upp det slemmiga monstret och utan vidare ha ihjäl det – ”The only question is how you check out… is it on your FEET? Or on your fuckin’ kneeees…. BEGGIN’! I ain’t much for beggin‘! Nobody ever gave me NUTHIN’! So I say FUCK that thing! Let’s FIGHT IT!” Episkt.

Men han har också varit minst lika bra i filmer som Menace II Society, Rudy Jacknife, Gråt mitt förlovade land, The Piano Lesson, A Low Down Dirty Shame, A Time to Kill, Mimic, Secret Window, Fame och min officiella favoritsunkrulle D-Tox. Dessutom började han sin karriär på Broadway, så han är bra på riktigt också. Han började sedermera skriva och regissera pjäser, TV-filmer samt en långfilm på bio – boxingdramat Against the Ropes med Meg Ryan, som för den delen också är underskattad. Jag ska checka den inom kort.

Precis som alla andra bra skådespelare som Hollywood inte tycker sig få plats med har han på senare år blivit känd i TV-serier (främst House).

Men denne man är värd oändligt mycket mer än det lilla utrymme han fått. Hans sträva, tunga stämma kan höja nästan vilken film som helst som han är med i.

The HUNT is ON…. and YOU’RE the PREY!

Annonser

Underskattade ansikten: Steven Berkoff

Steven Berkoff, född 1937 i England, är ett underbart surkart, och min personliga vinnare i Lars Norén-lookalike-tävlingen. Båda hans föräldrar var ryssar, vilket kan förklara hans intensiva temprament – han blev på 80-talet känd som intensivt armviftande, fanatiskt hojtande och aggressivt gläfsande skurk i Octopussy, Snuten i Hollywood och Rambo II för att sen dyka upp lite här och var i alltifrån Legionarre mot Van Damme till Kafka, som han själv regisserat på teatern. Hans kännetecken är oftast en blandning mellan psykotiskt känslokallt stirr och Dr Strangelove-aktiga vredesutbrott; intressant nog har han varit med i både Clockwork Orange och Barry Lyndon. Givetvis var han sadistisk där också (han är den ena polisen i polisförhörsscenen i Clockwork Orange och i Barry Lyndon spelar han den karismatiske ”Lord Ludd”).  Givetvis har han förresten också spelat Hitler.

Funnily enough är Berkoff också intensiv sionist, vilket känns lämpligt eftersom det gör honom ännu mer osympatisk (Värt att poängtera är kanske att det är nationalism i sig jag stör mig på, inte nödvändigtvis Israel. Et cetera).

Det är alltid lika kul att se Berkoff ploppa upp, eftersom han har en tendens att användas sporadiskt, här och där, utan vidare förvarning. Enligt IMDb ska han vara med i Finchers USA-version av The Girl With the Dragon Tatoo, men mystiskt nog står det inte vad han har för roll. Förmodligen någon mindre sympatisk figur. Igen.

Han kännetecknas också av en jättevårta (böld? födelsemärke?) mellan ögonbrynen. Den blir nästan som hans onda öga.

Steven Berkoff har djupa åsikter om mat

Underskattade ansikten: Kim Coates

Hade tänkt ge lite upprättelse åt ”det-är-ju-han-den-där-skådespelarna” som faktiskt har namn, och som faktiskt är begåvade. Man kan lika gärna börja med kanadensaren Kim Coates, född 1959, som alla vet vem det är men som ingen kan namnet på: KIM COATES, alltså. Har kört rätt hårt på kokain-porrskådis-looken, vilket förmodligen gjort att han fått spela skurkar, varav majoriteten (oftast påtända) lakejer. Han kan förmodligen spela sleazig lowlife-skurk i sömnen, men han har ändå rätt bra närvaro i mer seriösa roller. Vore kul att se honom i en huvudroll, hittar bara en helt obskyr kanadensisk film kallad King of Sorrow.

Resumé: Shakespeare på Broadway. Har också fått spö av Will Smith (Bad Boys), Bruce Willis (Last Boy Scout), John Travolta (Battlefield Earth), Kevin Costner (Waterworld), RoboCop (TV-serien), samt blivit biten av vampyrer (Innocent Blood), uppäten av zombies (Resident Evil Afterlife), monster (Silent Hill), bombad av hottentottar (Black Hawk Down), japaner (Pearl Harbor), mexikaner (Bandido) och fick förmodligen en spark i skrevet av nån i Carpool. Har varit med i CSI, Sons of Anarchy och Prison Break också, men jag tittar ju inte på TV.

Aningen (ofrivilligt) komisk intervju från inspelningen av kommande hockeyfilmen Goon.